Hon o han, ett älskande par, på en sexfest.
Båda har haft det- som det verkar- bra o kul, dom har ännu inte hunnit prata. Han hade en intensiv stund med en kvinna dom aldrig träffat förut. Det hånglades, slickades fitta, det sögs kuk, det knullades, ja både bakifrån o mera...ömt o innerligt, framifrån: dom kyssknullar (det är det dom verkar gilla bäst). Dom såg ut att sluta sig i varann, som att resten av sexfesten för en stund inte spelade nån roll.
Men nu så, är han o hon, det älskande paret, hemma igen.
”Det såg härligt ut? Var hon härlig?”
”Jo”.
”Du hade det bra?”
”Alltså- jo”.
”Men?...”
”Nej det var bra- Absolut”.
Frågan är vad den här dialogen, som hon o han har, betyder.
Ja det kanske helt enkelt betyder det som orden säger, helt utan undertext. Dvs: hans svar, ”Jo” på hennes: ”Var hon härlig?” betyder att det var rätt bra, hur rent vidunderligt det än såg ut. Helt ok alltså. Inte alls obehagligt. I hans fortsättning: ”Alltså- jo” finns en antydan om att han kanske fortfarande försöker komma på hur han ska gradera sin upplevelse. ”Nej det var bra- Absolut”, ja det kanske betyder just det, en medelsexupplevelse, fast kanske med en liten tiny spets, som finns i ordet ”Absolut”.
Så skulle dialogen dom har kunna tolkas.
Han är uppriktig.
Men ponera att den där stunden med den här andra kvinnan var riktigt jäkla härlig, det var precis så som det såg ut: en extraordinär upplevelse. Då sysslar han med att mildra.
Han är inte uppriktig.
Han säger inte som det är, för han vill undvika risken av sting i sin älskades bröst. Han vill inte väcka hjärnspöket i henne, hjärnspöket som säger att det finns en risk att hon kan bli ersatt. ”Jaha, han har haft det skitjävla härligt med den här andra kvinnan, klart han vill vara med henne istället...” Jo säkert att han skulle vara beredd att kasta bort allt det ni har efter en- förvisso skitjävla härlig- stund på en sexfest! (obs ironi) Men kom igen hjärnspöket, hur idiotisk får du vara?!...
Hursom: han mildrar, av omsorg, av kärkek, o är ju fullt mänskligt.
Men låt säga att han istället skulle syssla med det som dom lagt som grund i sin relation, deras stolta, scoutaktiga credo: ”jag lovar, att efter bästa förmåga, i alla lägen, vara uppriktig”. Dvs: han säger som det är: tillsammans med den här kvinnan spred sig nåt sprittigt ljuvligt i hans kropp. Dom kyssknullade o lyckades vara i Stunden. Äntligen förlorade han sig på en sexfest. Allt det där kommer, utan filter, utan mildrande. Han litar alltså på att hans älskade ”klarar det”. Det handlar om tillit. Det handlar också om att han tänker att han bjuder henne på compersion- o ja, hon känner den faktiskt! Hon vill ju att han ska ha det så bra han bara kan, o nu har han haft det, det är ju suveränt, mission completed! Hon kan ju absolut få erkänna att hon inte bara känner en sak, utan får också nämna sitt korkade hjärnspöke o sitt sting.
Sen: omfamning. Lugn. Tröst. Tillit.
O till några rader ur Billy Joels låt "Honesty" tonar nu detta inlägg ut:
”...I don't want some pretty face
to tell me pretty lies
All I want is someone to believe...”.
eljosthlm.com 