Vi har landat i att vi är en variant av ”Stag and Vixen”. (Ett begrepp som, en smula märkligt men ändå på nåt sätt rimligt, översätts med ”Hjorthane och Rävhona”. I ”Hjorthane” finns det lugna o ohispiga, ni vet, Bambis stolta pappa som blickar ut över nejden. O så ”Rävhona”, där ”Räv” får signalera rött, kraftfullt, häftigt, passionerad intensitet, det glasklart obekymrade).
Så, jag Hjorthanen, har arrangerat detta.
Rävhonan har en bra man hos sig i sängen.
Jag är där, jag vill att det händer. O jag hoppas att jag kommer få det jag vill ha: min älskades obekymran, vilket betyder hennes fullkomliga tillit till mig, till det vi har tillsammans i det här livet.
O jag får det jag vill ha.
Min älskade vet vad jag tycker om o längtar efter. (”Tycker om” är ett grovt understatement, det är väldigt mycket mer, närmar sig ett livselixir). Jag har gjort henne trygg nog för att kunna ge sig i kast med sig själv o sin egen upplevelse av den här mannen på besök. Åren har gått, o vi har arbetat oss fram till, o nu landat i denna orubbliga trygghet. Hon o han tar sig an varandra, o hon har ingen tanke på mig där en bit bort. Hon känner ingen oro över vad jag ska tänka eller känna, för hon vet vad jag tänker o känner, o det betyder att allt hon själv tänker o känner är bra. Jo hon vet att jag är närvarande, men det ger en lugn o säker visshet om att precis allting är ok. Ingen tillstymmelse till, ”Oj, undras hur han känner när jag knullar med den här mannen på besök...Ser jag ut att njuta för mycket?...Borde jag hålla igen?...Känner min älskade sig ersatt?!...Gör jag honom orolig?!...”
Nej, ingenting sånt.
Fri o lätt förstår hon att den här stunden är hennes.
Fast den är ju också min. Jag får se henne åtråvärd o obrydd. Vilket är en fantastisk present att få.
That's our take on Stag and Vixen folks, i ett nötskal.
eljosthlm.com 