Den superduperdemokratiska sexmedflera-världen!

Det är mycket vi tycker om med att vara i den här sexmedflera-världen. Öppenheten o modet som präglar så många här, alla möten vi får med människor vi kanske aldrig hade träffat annars- troligtvis inte legat med…, allt som ligga med andra gör med oss, som par o som individer: vi utvecklas o vi har det jävligt härligt på vägen.

O så är det en sak till vi gillar: Demokratin.

Har du längtan o modet att kliva in i den här världen så får du vara med, med precis det du har. Jo, är du snygg o har läcker kuk eller makalösa bröst så kommer du kanske uppleva att du har en viss fördel. Men även utan dom där fördelarna, så får du vara med. Satsa din förmåga att ge njutning o att få njutning så är du igång. Är du läkare, fritidspedagog eller ”mellan-jobb”, i sexmedflera-världen gör det ingen skillnad. Alla får faktiskt vara med!

Det sex vi sysslar med har inget med pengar att göra- eller ska jallafall inte ha det. Vår ”handelsvara” är vår njutning. Ja, går vi på sexklubb så får vi ju betala, klubben bereder en plats för oss att ha sex på, o den finns troligen till för att någon vill tjäna pengar på den. Men vi som är där, är bara där för att få syssla med vår hobby, in the name of lust o njutning. Ibland har vi fått lägga några hundralappar till hotellsviten inför en hotellfest, men det är tydligt att ingen gör något för ekonomisk vinning. Även anordnaren förväntas njuta av att vara just anordnaren. Alla i vår värld tycker om en duktig sexfestarrangör.

På en mindre typ av fest som vi är lyckligt lottade över att bli ständigt bjudna på, så kommer vi med just den där viljan att ge o få njutning. O den viljan står i precis jämvikt till det som vårt värdpar vill bjuda på: champagne i sitt stora o trevliga vardagsrum, glädjen över att för några timmar få ge en spelplats för bra personer att ha ljuvlig sex på.

När vi nån gång mött att den här jämvikten satts ur spel har vi reagerat med en slags instinktiv magkänsla om att något är fel, ja nästan som att en grundlag ifrågasätts. ”Sjuhundra per person, för att få komma hem till er o ha sex?! Då måste det väl ingå en fantastisk middag väl? Inte?…Smågodis o ostbågar?…”

Ett skäl till att jämvikten denna kväll skulle rubbas var i o för sig för att man ville skapa något mer än ”en simpel sexfest”. Kvällen inleddes med övningar med tantrisk touch. Det handlade om viktiga saker som andning, om att öppna upp o om att vi ska kunna säga Nej om vi vill, men även Ja. Sen kunde alla sätta igång å knulla. Men något med kvällen blev fel för oss. Transaktionen skavde eftersom insatsen, dvs det faktum att Vi var Vi, vårt engagemang, vår bjussighet o sexighet, liksom inte räckte. Det behövdes pengar emellan. Vi insåg att vi trivs bäst i sammanhang där sexmedflera är tydligt just en hobby för alla med lust o mod.

Ett sexglatt par reser året runt, jorden runt, i ett sexmedflera-mission. O vi råkade på dom i Cap. O dom öppnade upp sin lägenhet för oss som hade lust att ligga runt. Den lusten var det enda vi kom med. Plus en flaska vin som i demokratiskt anda ställdes på ett bord för alla att pimpla av. Sen for vi runt i den demokratiska sex-tumlaren tills det var dags att småflinande o på skakiga ben vandra hemåt i morgonljuset. Vi var glada över det knasigt härliga vi hade fått uppleva, men lika mycket över att få tillhöra den här världsomspännande superduperdemokratiska sexmedflera-världen!

En kärleksförklaring

Alla hjärtans dag. Så visst funderar jag lite extra på det där vi har. Hur det blivit så bra.

Hur tacksam jag är över att vi har varandra.

Tror att det viktigaste vi har ihop är uppriktigheten. Den har i takt med att tilliten vuxit blivit en självklarhet i vår relation. Men visst har vi fått jobba för det, för innan jag träffade dig var det ingen självklarhet för mig. I alla fall inte när det kom till sex. Så mycket teater, så många fejkade orgasmer. Så fel fokus. Glömde liksom bort att njuta själv för jag var allt för upptagen med att duga för den andre. Vilket slöseri o fan vad befriande att ha släppt på skam och självmedvetenhet! Att ha gjort det har gett plats åt innerlighet och närvaro. Och i det kan jag njuta, och möta andra – på riktigt.

Så tack för denna resa från hämmad, osäker och skamsen till lösaktig, modig och slampig!

O för att klara av det, hur har jag gjort?

Jag tror jag började med att bestämma mig för att allt är ok, åtminstone i tanken. Tillät mig att känna efter kring olika fantasier. Började fantisera! Slutade tänka ”Nej, detta är inte för mig!” utan snarare ”Ja, varför inte?”

Nu har jag har slutat väja för det som är främmande o obekvämt o istället frågar jag mig själv varför jag tycker just detta är jobbigt att tänka på. Är detta ett tabu för mig? Jag vill vända o vrida på allt. Låta allt få plats o synas.

Så Jo, tack för att du finns. Med dig blir världen större. Tack vare kärleken och tilliten jag känner för dig vågar jag vara jag. O det är en som även är tillgänglig för allt möjligt härligt med andra.

Anlita alltid Fuckmannen!

Var så säkra, det kommer en dag när ni får stå till svars. Ni möter nya människor på ett mingel eller en fest o ni får frågan:

”O vad heter ni på BC då?”

O kanske ni då börjar harkla er, göra försök att förklara eller försvara hur ni kom fram till ert namn, innan ni säger det. Men förr eller senare så måste ni faktiskt harkla färdigt o erkänna att ni heter, inget annat än just:

”Knullhönorna”.

”Oj. Ok”.

”Ja vi tänkte att det skulle vara lite kul, visa att vi inte tar det här så allvarligt…O nu känner alla oss som ”Knullhönorna” o ja, då får vi behålla det…”

”Aha, som namnet ”Beatles”, då? John Lennon skämdes ju rejält. Men inte byter man ett namn som hela världen känner till!”

”Nä precis. O va heter ni då?”

”Ja alltså…” (hon tittar på sin man) ”Det var väl för att du gillar det så mycket?” (han nickar)

”Så va heter ni?”

”Vi borde tänkt ett varv till, erkänner det, men…Ja vafan, vi heter: ”Gulasch”. På BC, DS, SDC, LK, överallt är vi ”Gulasch”!

”Aha…Jo men det är ju gott. Med gulasch”.

”Mmm, det är ju det…”. (han nickar)

O så möttes ”Knullhönorna” o ”Gulasch” o levde lyckliga (läs kåta!) på flera små sexfester framöver!

Namnen vi möter kan man dela in i olika kategorier. Den tråkigaste, den som inte kräver värst mycket försvarstal innan, den typen som vi själva tillhör: ”ElJo”, ett nicknamn baserat på våra namn o att vi bor i Stockholm. Trist o inte mycket att skämmas över den dagen man ska kliva fram på ett mingel. (Ännu tristare är väl ioförsig typen: ”Nyfikna87”, finns ju inte NÅNTING att förklara där! ”Så ni är ”nyfikna”? Det är ju tur det…” Snark…Eller dom rent informativa är inte heller så kul: ”22cmkuk”, ”Grov19” eller ”Fittslickaren”, som en innehållsdeklaration, this is what you get).

Sen har vi dom fräcka o lite vågade: ”BornToPorn” o ”Slamp&Tramp” (oj fick vi nämna era namn? Men dom är ju sååå bra!) eller ”JuicySheets”, oj oj oj, vem vill inte snärja in sig i dom?…

O nästa kategori, där har vi dom rent astuffa, som: ”WhiteCobra” eller ”LeBigHardRoyale” eller ”ShinyViking”- fast frågan är om den där sista inte ska in under nästa kategori, dom rent komiska (nåja…) som: ”Kabanossen” eller ”FlitigaFittan” eller varför inte ”Fuckmannen”, ni vet, den man alltid ska anlita.

Men om man inte vill vara trist- som vi då… eller rolig, astuff eller fräck, ja då man ju försöka höra till nästa kategori, där man är…fin, ljum, nära. Med namn som: ”Sinnliga66” eller ”Sommarhud” eller ”LjuvochSkön” eller ”MildaMöten”. O nog kan man längta efter att ”LjuvochSkön” ska få möta ”LeBigHardRoyale”, en lyckoträff av sorten opposites attract. Eller varför inte hoppas på att ”Grov19” stöter ihop med ”ShinyViking”? En träff som garanterat blir frustande barnförbjuden!

Många kanske borde göra en tankevurpa o visualisera sig till att dom faktiskt står där på minglet o ska säga vad dom heter, INNAN dom hittar på namnet. Då slipper dom harklingar o vilsna förklaringar. Men förresten…Skulle vi inte sakna dom svagt röda skäms-kinderna hos folk som visar sig heta ”Knullhönorna”? Det är väl en isbrytare om nåt?…Jo jo jo, glöm va vi nyss sa! Vi vill nog att svaret på frågan till den trevlige mannen, om vad han heter ska vara:

”Öööhhh…alltså…Jag försökte ändra det men…Alltså jag heter…. Öööööhhhh…. Ok: ”MuchoMachoDick”- o jag heter faktiskt Dick, så det är junte helt galet ändå eller hur?!”

Last night I fucked up

Allt är bra.

Vår man på besök är en bra man. Vi äter o pratar, vi får en precis lagom stund vid middagsbordet.

Den initiala nervositeten över hur det ska gå, hur vi ska bli härliga sexpersoner, vi som känt att det var lite slumrande det där, den känslan är borta. När Jo o vår man är själva en stund citerar Jo sig själv från blogginlägget om första besöket på sexklubben: ”Hur blir man kåt här då?” ”Det blir inte svårt…” säger vår man.

O han har rätt.

Jo o El o en man till, o det blir så bra det kan bli. Ni vet, när härligheterna till synes sömlöst avlöser varandra, inget bök o armbågar o knän o ”…oj, va händer nu då? Vad ska jag göra med den här personen?…hjälp!- jag höll på att ramla ur sängen, men det är lugnt!…” nej bara ett glidande mellan avsugningar o knullande o kyssande, o allt utan sting, ren o skär glädje över att se den andra ge sig hän, njuta av att ta ett steg tillbaka o bara betrakta, glädjen över va vi får vara med om i den här världen, ååååh om folk som inte är i det här bara visste vad dom går miste om! Hur kan dom låta bli?!…O vi känner hur vi borde rusa över världen med sexmedflera-fanan vajande högt, sprida vårt knullpositiva budskap, puffa sexrädda människor mot varandra, uppmuntra varje litet steg någon borde ta mot en kyss med någon som inte är den älskade! Ja, ta en bra persons kuk i din mun! Slicka girigt en fin främlings fitta! Gör det, o din värld blir större!

O så lilla pausen mitt i sexkvällen. Småprat o småskratt, en klunk vatten. O nånstans ifrån smygs det igång igen, akt två rullar försiktigt fram, som en viskning som snart blir höga stön. Möjligheterna tas tillvara o vi gör små ljuvliga saker som vi aldrig gjort förut när vi varit flera. Erövringar, sånt att prata om efteråt o det var nåt härligt med det o tanken på vad som händer får det att fara iväg lite extra…

Men rubriken däruppe då? Allt var väl bra? Men ändå var det någon som ”fucked up”?…

El kom. O sen var det Jo som fucked up genom att komma före vår gäst.

Men jösses kristus, hur kan det vara att fucka upp? Jo, en lärdom, lite vett o etikett: man låter gästen komma, om inte först, så i alla fall inte sist. Som värd tar man glatt sistaplatsen, det är artigt o rätt, låt värdens orgasm bli punkten för sexkvällen. För om den inte är det, då har vi ett pustande o nöjt värd- o kärlekspar, o en gäst som troligen känner sig något bortkommen o undrar hur han ska kunna piska upp en svirrande kåthet till orgasm, med ett par som ligger o efterorgasm-kysser varandra?…

Så, man får alltid med sig något. Som alltid: sexmedflera-världen är en avundsvärd värld att vara i. O visa hyfs: kom för faaan inte innan gästen.

Sexpersonerna slumrar…

Ibland befinner vi oss långt borta från våra härligaste Jag.

Dagar när solen inte tycks gå upp. Man går från morgongrått, till eftermiddagsmörker, till natt. Kampen är hård med nån envis förkylning eller man bär bara på en allmänt dyster känsla i kroppen, man vaknar i ett uppgivet pustande…

Sommarens lätta härligheter i värme o sol känns stundtals mer som något som nån annan varit med om, o berättar om: ”Åååh, vi var på en nakenstrand, o vi knullade bland klitterna o vinden var ljum o himlen var molnfri!…”

Men det var ju vi- säger vi trotsigt. Det var vi som kände oss härliga! Det var vi som kom i solgasset! Det var vi som gick ut bland vågorna för att skölja sanden från våra knullkladdiga kön!

Om höst- o vinterJaget är puppan så får man inte glömma att inuti den så finns det en kåt, fladdrig, hämningsfri fjäril. En som vill ha allt. En för vilken för mycket inte är nog!

Vi är hukande o gäspande zombieliknande varelser, men det är inte våra sanna Jag! Titta här på bilden från i somras! Det syns hur vi hela tiden befinner oss i en sexkänsla, vi doftar solsvett o vi har haft sex, vi har sex, o vi kommer snart ha sex igen! Ser ni, vi är härliga sexpersoner!

Men nu är det januari.

Vi framlider våra dagar i en värld som inte ens har snö, vi famlar fram i ett inget-väder. O i den här världen utan färger så gör vi ändå vårt bästa. Små tomtebloss av nåt läckert dyker upp o påminner oss om dom vi vill vara. Vi minglar, o löften väcks. En lördag på nån fest, en fin röra, ett möte med några som vi tycker var sköna personer. Det spratt till av sexighet. Fjärilen fladdrar till, den lever o den ger sig fan inte! Det blir måndag o visst drar den sig tillbaka-

-men den lever. O den ruvar på en sexkraft som maj o juni o juli o augusti kommer att ta tillvara.

Om ni känner som vi: håll ut. Det händer snart. Sexpersonerna i oss slumrar- men snart ruskar vi på oss o kikar upp o ”hmmm…nu händer det va?…”

Mmm.

Då ses vi va?

Gangbang, thank you mam!

Konstnär: Hakusai. ”The Dream of the Fisherman’s Wife

Vissa saker som mött oss i sexmedflera o bdsm-världen har varit svårare än andra att helt förstå. Folk pratar lugnt o sakligt om njutningen med sånt som ”rape play”, ”wet” o ”gangbangs”. Problemet är att uttrycken slår an sånt man möter i en kvinnoförnedrande porrvärld, o den världen är verkligen inte vår.

Men- så har vi mött kloka människor som gör saker som dom vill o njuter av. Människor vars bästa födelsedagspresent är att få ett gangbang på ett hotellrum. O att lyssna på dom hjälper oss att förstå.

Gangbang ja. En kvinna har sex med ett gäng (många! vi har hört siffror på upp till 70! men det vanliga verkar vara mellan 5 o 15) män. Det förekommer såklart också varianter av reversed gangbangs (flera kvinnor på en man) o mixed gangbangs (både män och kvinnor på en man eller kvinna) men vanligast är kvinnan o dom många männen. Vänner vi pratat med nämner vikten av ett bra arrangemang kring hela akten för att ”en sexig o läcker stämning, med stor respekt för kvinnan” (citat från vän) ska infinna sig. En gatekeeper ser till så att alla sköter sig, o ibland finns också en ”fluffer”, en extrakvinna som oralt ser till att männen håller sig kapabla.

O lockelsen då? Den mest uppenbara verkar vara känslan av att bli sååå omhändertagen. Många händer, många kukar, många munnar, o allt är bara till för kvinnan, där det viktiga nog måste sägas vara hennes förmåga att kunna släppa kontrollen. O det kan ju bara hända om omständigheterna är just trygga. Vilket för tankarna till sessioner inom bdsm-världen, där allt man befattar sig med som undergiven har att göra med att vara stark nog för att våga vara svag. Man vill känna sig utsatt, men förutsättningen är att man tas emot i full trygghet. Allt är överenskommet på förhand o allas roller är tydliga.

O mer om lockelsen? O där får vi fortsätta att citera vänner som pratar om ”stämningen i rummet, att man nästan kan ta på kåtheten”, ”intensiteten”, o igen, det ljuvliga i ”att vara i fokus bland kåta män”. Även förutsättningen som finns för riktigt kladdig sex är något som verkar locka starkt.

O vi kan verkligen förstå lockelsen, den är inte alls konstig. Vem vill inte tas om hand, o bara få, få, få, få! Men att vilja det, är inte detsamma som att det är lätt att vilja det. Man måste ju till fullo acceptera att allt är till för mig. Ja, vem är jag att få all den här uppmärksamheten? Jag måste väl ta hand om dom andra också, eller?

Utmaningen ligger i att kunna tänka: Jo. Detta är MITT gangbang. Jag ska bara ta emot. O när jag släpper efter o får, då ger jag, det är så det fungerar, är ni med?

Par i Hjärter – Återkomsten

Det var nog ett år sen vi var där senast, på ”Par i Hjärter”, Stockholms enda swingersklubb. Varför en paus på ett år?

När vi tog vårt steg ut i sexmedflera-världen så ville vi skaffa oss erfarenheter. Vi sa Ja till allt (numera säger vi bara Ja till det mesta…) Vi ville ha klubb, vi ville ha fester, vi ville ha dejter, bdsm o tantra, ge oss faaan allt! O i det där vidöppna sökandet så blev det såklart tidigt ett besök på PiH.

O i lördags när vi var där igen så mindes vi vårt första besök. Visst var vi nervösa då men istället för att huka i nåt mörkt hörn så tog vi tjuren vid hornen o studsade in på klubben, tog över Spotify o började dansa- anfall är bästa försvar! O va tänkte vi då, sådär första gången? Nog mest: ”vi gjorde det, vi tog steget, vi är här!”, så vi var nog bara allmänt stolta o glada, drack upp det sura vita vinet o tog oss ner i underjorden där lekrummen finns o där det skulle knullas- o ja, just då i trappan ner studsade vi nog inte, utan höll varandra rätt hårt i handen…

O hur blev det?

En lagom upplevelse.

Några främmande händer dök upp på våra kroppar när vi knullade. Kyssar med några främlingar, blandade med våra egna kyssar. Ja men supersexigt: min mun, din mun, deras munnar, wow! det räckte gott såhär en första gång. O nej, vi tyckte inte att vi hade hamnat i ett orgiastiskt sexpalats. Vi såg att det var ett litet ställe som inte behöver stå på tårna för att få sina besökare- som Stockholms enda swingersklubb så kan man lulla på o det funkar bra som det är. Med en trasig o avstängd jacuzzi. Med ful kuk-konst lite här o var. ”Sexiga” ljusslingor o speglar- nån sprucken. O i taket, vattenledningsrör med isoleringen lite dinglande. Nej stället skulle inte klara ett starkt avslöjande ljus. Man får se till att inte titta upp i taket utan fokusera på knullandet o flörtandet. O då har man det ganska bra.

När vi tog vår ettårspaus från klubben så var det nog för att vi tittat lite för mycket i taket o ständigt kanat av sexkänslan för att vi noterat för många skavda låtsasgrottstenar, o under madrasser hittat öppnade kondomomslag. O kåtheten hamnar en bit bort när dörren till köket står på glänt o man får veta att deras maskindiskmedelsmärke är ”Yes Platinum”. En sexklubb borde väl vara en värld bredvid, noga med att påminna oss så lite som möjligt om den vanliga världen?

Så tänkte vi, tog en paus, o pysslade med annat i ett års tid.

Men så i lördags: Återkomsten!

Mycket har hänt oss på det här året o det kan vara det som gjorde att vi tog emot klubben med mildare blick. Vi är lugnare nu, trygga i oss själva i sexmedflera-världen. O vi kan se PiH mer för vad klubben faktiskt är: ett ställe där man kan ses, kort o gott. Upplevelsen har ju så mycket med sällskapet att göra, bestämmer man träff med bra personer där, då blir det bra. Då ler man tillsammans åt att ”C´et” är borta i ordet ”F.U. .K” vid nergången till sex-underjorden. O visst luktar det lite rök för att dörren till rökrummet mer liknar en svängdörr. Spelar roll. Men det är klart, lite seriös konkurrens hade kanske fått klubben att steppa upp lite. O igår, jösses va med folk! Vi kom upp efter sex-akt 1 nere i grottan o klubben var knökfull! O man kan verkligen inte säga att vi som var där var ett tvärsnitt av samhället. Vi ser ju likadana ut allihop! Åtminstone vid första anblicken. Samma hudfärger, ungefär samma åldrar, i liknande ”sexiga” underkläder, packade som sillar i soffgrupperna. Vi fick sätta oss på den lilla scenen, fanns ju inte en plats nånstans. Men när sextåget gick- tio personer bestämmer sig för att det får vara slutpratat, time to fuck! o går ner- då fick vi en bit soffa ihop med ett par nyfunna vänner i det här, några som känns som på vår våglängd, prat- o sexmässigt. O PiH är stället där man lättsamt kan stärka sånadär band, så varför vara grinig?

Några avslutande ord till er fullständiga färskingar, såna som vi själva var för ett par år sen: Ta varann i handen, gå på PiH o hoppa. Kyss er omkring, gör lagom grejer. Spana. Prata. Känn in. Det är inte farligt, det här är en rolig grej att ha ihop, det är bara att gratulera att ni upptäckt den! (jo, svartsjukans sting kan ligga på lur även för par som är trygga med varandra, men inte heller det är farligt. Var öppna med vad ni känner, prata med varandra så kommer ni igenom det o stärks av det, ta det nästan som ett löfte!)

Ligga runt eller ligga lågt?

Konstnär Spencer Tunick

En internationell sajt som vi är med på sysslar med valideringar. Det betyder att när man träffar några så ger man o får betyg efteråt, o då vet andra vad dom har att vänta sig vid en träff.

Såhär kan det se ut: What a treat to meet a couple like them! Charming, lively, sensual and very attractive at first sight. All that is confirmed during the night, adding fantastic sex. Hope to see them again and again!

Vi tycker om det här med valideringar o hoppas våra svenska sajter snart tar efter det. Som färskingar på den där sajten så hoppades vi på att, i takt med att vi råkade på folk på våra resor, så skulle valideringarna trilla in, ett bevis på att vi är ett riktigt par, vi är sanna sexpersoner!

Men så mötte vi några som sa, ”Men…man vill ju inte ha för många valideringar…”

Ööööh varför inte?…

O svaret handlade om att man ju inte vill framstå som Superswingers.

Ööööh varför inte?…

O jo vi var nog lika frågande som reaktionen antyder, tills vi fick det förklarat för oss. Det handlar om ryktet. Gammelmoralen. Skammen vi borde känna.

Med tusen valideringar framstår man som ett par som knullar med alla, helt utan urskiljning, o det är tydligen inte bra. Aningen kräsen ska man ju vara. Om man nu inte är stenrik som paret som skrev valideringen här ovan, (mmm det var om oss, skrap skrap med foten o oj vad generade men stolta vi blev då…)

Det där parets måttlösa slampighet tar dom jorden runt, dom ordnar små fester o kräver full swap o ett glatt knullhumör av alla. Detta, ihop med deras strålande skrivna valideringar gör dom till coola Superswingers med hela världen som lekplats!

Men vi som inte är ”coola Superswingers”, hur vill vi bli sedda? Är det viktigt för oss att vi signalerar att ”jo, vi har gärna sexmedflera, men det ska kännas rätt, det ska vara stäm”, ”åldern ska vara rätt”, ”utseendet rätt”, ”miljön ska vara rätt”- kort sagt, vi är såååå måna om omständigheterna. Skamlösa ska vi vara, visst, men först när allt känns bra. Betyder det att man tillomed bör ligga lågt med hur aktiv man faktiskt är: ”Nja..jooo…Vi har varit tjugo somrar i Cap men…Ja vi har solat o badat mycket också…”

Näe! Är det inte roligare o mer befriande att möta såna som kliver fram o ärligt visar på total skamlöshet, (även om vi själva inte riktigt är såna): ”Är man kåt ska man väl knulla? Vadå ”kännas bra”? Vad känns inte bra med att knulla?! Det är ju skithärligt!”

Slutsatsen: inte behöver vi låta den där sunkiga gammelmoralen tränga sig in i vår värld. Låt allt vara ok.

Vem man än är- oproblematisk gladknullare eller en sån som vill känna in lite först- tydlighet med hur man vill ha det o vad man gillar är väl ändå det viktiga. Ligg med precis alla du har möjlighet till, eller ligg med några få du möter. Känn in först, eller knulla först o känn in sen. Eller känn inte in alls, knulla några fler istället. Gör precis så som du vill, du är i en sexmedflera-värld där du, åtminstone sexuellt, får vara precis vem du vill.

Ett par fick oss att känna oss som riktiga slampor. (ha ha, yes, äntligen!) Paret: ”Jaha, ni träffade några igår o så ska ni träffa oss idag?…” Vi minns inte men vi hoppas att vi svarade: ”Ja, vi är inne i en riktig ligga-runt-period! Tur att ni kunde ikväll för imorrn träffar vi några andra! Om vi är coola superswingers? If you say so, yes, yes, yes!”

Det minglas i en Skybar

Det minglas i en skybar för oss speciella,
en samling vänner som är ”horisontella”
Nej vi har inte legat med alla som är här,
men med henne...o dom... o dom...o dom där

Så på något litet sätt så är alla här släkt,
där vi alla liksom hör till en fin sorts sekt!
Nej vi är faktiskt inte riktigt som andra,
vi gillar å hänga men också ligga med varandra

Syns det nåt på oss, vad vi är för sorts gäng,
att vi vill va fler på samma gång i en säng?
Vi är gärna många när det kommer till sex,
o en skybar är en plats där förhoppningen väcks...

Nu dricks det bubbel o det pratas o så,
det flörtas o pussas o alla hoppas nog på
att det bland dessa skamlösa singlar o par
ska finnas några som nåt lockande har...

”O va heter ni på BC? På DS? O SDC?”
Att minnas alla nicknamn, va svårt det e!
”Hur kom ni in i det här, o va gillar ni mest,
gå på klubb, eller större eller mindre fest?”

Så skiljs vi från dom vi prata med nyss
o vi gör det såklart med en ganska lång kyss...
För vad finns i en kyss- om vi nu pratar ärligt?
Jo ett löfte om något ännu mer härligt...
Så, från detta mingel, att ta med oss till nästa:
att kyssa så många vi bara kan är det bästa!

Jakten på Det Perfekta Paret

Nytt år!-men jakten fortgår, förhoppningen är densamma. O vi har förstått att vi inte är dom enda som hoppas att det någonstans därute i sexmedflera-världen finns ett par som vi kommer stämma sååå bra med, på precis alla plan.

Inget fel i att ligga runt men ibland längtar man efter tryggheten o enkelheten som det där paret skulle innebära. Det kan vara jobbigt att ta in nya personer, jo kul men absolut att det kräver en hel del av en att investera i nya människor. Så, drömmen om det där paret…dom som man vet att man har det bra med. Vi kommer äta middag, skratta mycket, ha lagom djupa samtal, skratta ännu mer o sen fantastiskt sex, för vi känner varandra så bra nu, vet exakt vad vi alla gillar o fantiserar om. Efter sexet kommer vi ligga där i en hög, utslagna, svettiga, skratta mer o prata mer innan vi skiljs åt med vissheten om att när än andan faller på så gör vi om det. I all enkelhet.

Vänskap o sex, där nånstans är det nog det vi o så många andra hoppas på.

Men varför är det så svårt att hitta det där paret?

Ja tänker man efter på vad svårt det ändå är att träffa EN person som man stämmer med på alla plan. En person som man vill hänga med, ligga med, prata med, lyssna på o dela saker med. Problemet med att träffa ett par har ju att göra med att det ska stämma mellan alla fyra- det är inte konstigt att det är svårt.

O vad betyder ”stämma” när det kommer till att träffa ett par i sexmedflera-världen? Ja vi ska ju inte bli ihop med dom. Men ändå- på något sätt. Är det redan där det blir svårt? O finns det någonstans också en rädsla? Tänk om två i paret börjar gilla varandra fööör mycket?

Vad är det för relation vi faktiskt hoppas på? Det är kanske där det måste börja, enligt devisen: ”Du kan inte få det du vill ha, förrän du vet vad du vill ha”.

Ok, vi startar med en dejt. Enkelt. Då är det ju ett första intryck som ska kännas bra. Det första handlar väl om attraktion eller en bra känsla. Känslan att ”dom här kan vi tänkas vilja ligga med?” eller ”dom här var trevliga, dom kan vi nog ha kul å prata mera med”. Men som sagt, då är vi ju fyra personer som alla ska känna attraktion för varandra. Det är mycket gung som ska till…

Sen ska det vara ett par med liknande värderingar som vi själva. Att vi skulle vilja ha sex med ett rasistiskt par som pratar hånfullt om feminism förefaller ju helt osannolikt. O mer? Två bjussiga personer, några som är öppna om sig själva men som också är nyfikna på oss. Dom får gärna vara roliga. Vi vill investera i dom, men lite lagom. Det ska kännas tryggt. Och lättsamt. Innerlig o sann känsla men inget kravfyllt…ja ni hör, skulle det ens vara möjligt att hitta ett sånt par?

Nja…Men medan förhoppningen fortlever så fortsätter vi nog ligga runt…