Allt landade i en insikt om hur viktig sexbubblan är. (Sexbubbla, vår definition: att befinna sig i samma sfär när vi har sex med andra. Visst, vi kan skilja på oss, hamna ifrån varandra, men det är lätt för oss att söka upp varandra om vi vill, ”tanka kärlek”) Det är i sexbubblan vi behöver vara tillsammans, det är det viktiga, viktigare än dom där kraftiga utmaningarna o lockelserna. Som att Jo lämnar El ensam med den tredje personen, det som seglade upp som något vi ville prova.
För det gick för Jo att smaka på den där lockande ”bredvid-känslan”, det går ju, även om man befinner sig i samma lägenhet. O i samma lägenhet, på samma fest, på samma strand, så är man kvar i samma sexbubbla.
El o Jo o vår vän är i sovrummet, o vi har det väldigt bra. Jo drar sig ut ur rummet, sneglar på det som fortsätter försigå- o tycker om att dom har det bra utan honom, gillar att se El tas om hand av någon annan. Jo dricker vatten, sitter en stund i soffan, hör ljud från sovrummet. Han går fram till dörröppningen- o det är i sanning en ljuvlig syn- ja så ljuvlig att han bara måste få kasta sig in i leken igen! O uttrycket som seglar upp så ofta för oss, o numera även för dom vi träffar! tjatigt men alltid sant: ”Tänk va man får vara med om!…”
Det är mycket som blir rätt den här kvällen, inte bara för att vi får insikten om att vi alltid vill befinna oss i samma sexbubbla. Nej också det häftiga i att fördjupa med dom personer vi träffar. Vår dejt för kvällen är just den sortens vän som vi vill ha i den världen, en att tycka om utan att det blir för nära, en att kunna prata öppet med utan att dela allt med. En att vilja träffa igen, o en att få ännu bättre sex med. Vad stärker oss mer? Att det vi gör i sex-med-flera-världen gör bra saker med oss. Vi tycker om dom vi är i den här världen. Så vi vill fortsätta möta er bra o öppna personer. Vi vet att ni finns därute o vi kommer råka på er, förr eller senare…
Det finns ett uttryck: ”Lita inte på någon som inte dricker”. O möjligen är vi mer än en aning drastiska när vi drar till med en parafras på det uttrycket: ”Lita inte på någon som inte tycker om att ha sex med flera”. Men om man funderar på vad uttrycket rymmer ”…därför att dom människorna inte litar på sig själva”, så klarnar det kanske lite.
För det är nånting som förenar oss som väljer att bejaka vår sexualitet i den här sex-med-flera-världen.
Ja vi älskar sex o vi vill använda oss av sex för att lära känna oss själva bättre. Vi har sex med såna vi älskar, men också med bra personer som vi råkar på o som slår an bra saker i oss. Med dom, våra gelikar, kan vi kommunicera kring sex. Med dom behöver vi inte hymla o svamla. Vi kan lita på att detta är människor som precis som vi vill vara rättframma o modiga, o nämna saker vid dess rätta namn. Dom tar emot oss o vi tar emot dom. När det gäller en för oss så härlig o viktig sak som sex så blottar vi gladeligen våra bröst för varandra.
Ja, såklart, vi generaliserar nu. Alla är ju inte såna vi skulle sluka hela med hull o hår (eller- oftast utan då ra…). Men generalisera får man ju göra ibland för att vissa tankar ska bli synliga.
Tankarna dök upp häromkvällen när vi hade några horisontella vänner (vertikala vänner: såna vi inte ligger med) över på middag. Vi sitter på altanen o pratar, ett prat som vi kunde haft med vertikala vänner, än så länge ingen skillnad. Men så har dom lust att berätta om ett härligt gangbang som dom nyligen upplevt, o foton kommer fram, o vi tittar o ”jaaa!” o vi fattar grejen. För dom alltså. Gangbang med fem män är kanske inte något vi själva längtar efter, men spela roll, vi älskar att dom älskar det o att dom vill dela med sig. Högt i tak? Med rätt människor finns det inget tak, the sky is the limit!
Om vi beskriver det som utspelade sig en dryg timme innan vi satt där på altanen så är det också rätt talande för vilka människor man kan råka på i den här världen. Kvällen vi pratar om kan delas in i ”en trio o en kvintett”. Trion: en man vi känner väl kommer tidigt. Vi äter, pratar, dricker ett glas men vi kan inte hålla oss, kan inte vänta på dom andra som meddelat att dom ansluter senare. Vi hamnar på den stora madrassen på vinden o det är sömlös o så jävla härligt sex, som vi tre haft förut, det är hett i alla möjliga bemärkelser; solvärmen från dagen som dröjer sig kvar under vindstaket, det röda skenet från alla levande ljus, ihop med allt knullande får oss att drypa av svett. I nån liten paus- vi pustar, torkar fukt från våra pannor- så hör vi…applåder nerifrån trappan! Väl värda får vi nog säga. 😉 O vi går nerför trappan, kramar om våra nyanlända vänner med den lilla artigheten trots allt, att påpeka att vi är blöta o nakna o förlåt att vi inte kunde hålla oss…O kramar får vi såklart tillbaka. Men hur fina känner vi oss inte ihop, vi fem?! Vi tre som har knullat som om vår överlevnad berodde på det, o dom två som efter en stund på altanen med lite svalkande vitt vin ska få göra detsamma med oss; trion ska snart få bli en kvintett. O ljuv musik kommer uppstå.
Jodå, självklart litar vi även på människor som inte tycker om eller utövar sex med flera. Men med sex-med-flera-människor är det lätt för vi vill samma sak. Med dom lägger vi våra kroppar, vår sexighet o lust som insatser- o sen är det faktiskt bara att spela, det mest underbara spel man kan tänka sig.
Så, what’s not to like med sex-med-flera-människor?!
Långtifrån allt som vi har möjlighet att vara med om i den här sexmedflera-världen är enkelt o rent lockande. Första gången vi gick iväg till en sexklubb var vi minst sagt nerviga- (något som redan gången därpå kändes som att hand i hand traska iväg till ett tivoli vilketsomhelst). Likadant inför första mötet med ett par- (hjälp!)- första gången med en singelman/singelkvinna!- (hjääälp!) Men när upplevelsen väl låg bakom oss o hade förvandlats till en erfarenhet, då kunde vi glädjas över att dela den. Nej den behöver inte vara enbart lätt o härlig, vi stärks av att ha den ihop. Har den varit lite jobbig kan den faktiskt varit än viktigare.
Är det därför vi vill utsätta oss o göra saker som faktiskt är läskiga eller rent av skrämmande? För att vi vill vinna över något tillsammans? Dela en spänning o en utmaning. Vi vill ha starka grejer ihop, sånt som ingen annan har. Vi vill vara vidöppna inför varandra o även inför andra, i alla fall till viss del. Vi har ju vänt o vridit på polyamorös-tanken men landar alltid i att det inte passar oss. Vi är och vill vara exklusiva rent känslomässigt. ”Monoamorös o polysexuell” -en benämning vi lånar av en kvinna på Darkside som passar bra på oss.
Beror vår tvekan över att agera på lockelsen på att vi är rädda för att det vi utsätter oss för skulle kunna skapa ett avstånd emellan oss? Vi längtar ju egentligen efter sånt som ska binda oss känslomässigt närmare varandra. Eller är lockelsen snarare för att vi vill besegra det allra läskigaste? För övervinner vi rädslan, då har vi lyckats skapa än mer närhet o trygghet ihop?…
Något som många skulle gå med på är ett stort steg för par i den här världen, är att ge sig ut på egna äventyr, att gå på en sexfest själv eller träffa en person på egen hand. Har man varit ett par i tjugo år o med tryggheten cementerad, då är kanske utmaningen inte så stor. Men för oss, med bara två år i den här världen, o tre år tillsammans, så känns just det egna äventyret som det största steget att ta.
Vi har alltid gjort allt tillsammans, alltid varit på samma plats ihop. Vi har naturligtvis våra egna upplevelser men vi delar stunden och har alltid varandra att återvända till. Som ett slags moderskepp hittar vi varandra där, mitt i sexröran o tankar kärlek. Det har vi sett på som väldigt viktigt. På egen hand skulle moderskeppet inte finnas där på madrassen bakom soffan eller i köket med ett glas champagne. Då när man behöver en kyss, ett leende o en viskning, ”det där du gjorde med henne såg härligt ut!…”, då är man istället helt ensam… Åtminstone tills man återses o kan prata.
För vår del så kompliceras det en aning av att vi dessutom ser på det här med det egna äventyret på lite olika sätt. Vi brukar tycka så väldigt lika, men inte helt när det gäller det här.
El ska gå själv på en sexfest. Hon kommer ha sex med andra på egen hand. Denna tanke är något som Jo är mer lockad av än El. Eller hennes lockelse finns, men är helt beroende av att Jo är lockad att ha henne där. Det börjar med hans vilja. Det är lätt att hamna i tankar om att detta skulle bero på att El är en osäker person, eller ogin, eftersom tanken på att Jo skulle gå själv på sexfest inte alls är lockande för henne. Och Jo’s lockelse, skulle den bero på att han inte bryr sig så mycket eller att han är så omåttligt generös? Nej så är det naturligtvis inte.
Vi har kommit fram till att det handlar om vår dominanta respektive undergivna sida. Jo kan lockas av tanken att han bestämmer o styr över en situation han inte är närvande i. El kan lockas av att utsätta sig o göra det Jo vill att hon ska göra. Det handlar om en klassisk utlåningssituation.
Sen kommer det till en punkt när det inte går att vända o vrida på saker hur mycket som helst. Vi vet ju ändå inte helt hur det kommer kännas. Vi får väl låta Lockelsen vinna över Rädslan o göra som vi har gjort ända sen vi tog vårt första steg ut i den här världen: vi får kasta oss ut, våga, o utsätta oss.
El får gå iväg på sin sexfest.
Sen tar hon o Jo hand om det hon var med om. Aftercare, ni vet. Då blir Els upplevelse en gemensam upplevelse.
På facebook delas det bilder på våra 20-åriga jag. I en låda hittar jag några där jag ser glad ut. Inte så olik mig nu faktiskt, lite längre hår, rundare kinder, men visst är det jag! Minns hur det kändes där på bilden, blandningen av oro o förväntan för framtiden. Minns hur jag inte alls tyckte om mig själv. Jag var hård mot mig själv. Dög inte. Var lite för tjock, eller åtminstone för tjock på fel ställe. Eller för söt. Eller inte tillräckligt intressant. Inte tillräckligt sexig. Något var det som hindrade mig från att ta för mig o vara där i centrum av mitt eget liv.
Ibland tar saker tid. För mig nästan 30 år. Nu ser jag hur vackert det som inte är perfekt är, just för att det är mänskligt.
Tack fotograf Björn Nilsson för dom fina bilderna på oss.
Alla hjärtans dag. Så visst funderar jag lite extra på det där vi har. Hur det blivit så bra.
Hur tacksam jag är över att vi har varandra.
Tror att det viktigaste vi har ihop är uppriktigheten. Den har i takt med att tilliten vuxit blivit en självklarhet i vår relation. Men visst har vi fått jobba för det, för innan jag träffade dig var det ingen självklarhet för mig. I alla fall inte när det kom till sex. Så mycket teater, så många fejkade orgasmer. Så fel fokus. Glömde liksom bort att njuta själv för jag var allt för upptagen med att duga för den andre. Vilket slöseri o fan vad befriande att ha släppt på skam och självmedvetenhet! Att ha gjort det har gett plats åt innerlighet och närvaro. Och i det kan jag njuta, och möta andra – på riktigt.
Så tack för denna resa från hämmad, osäker och skamsen till lösaktig, modig och slampig!
O för att klara av det, hur har jag gjort?
Jag tror jag började med att bestämma mig för att allt är ok, åtminstone i tanken. Tillät mig att känna efter kring olika fantasier. Började fantisera! Slutade tänka ”Nej, detta är inte för mig!” utan snarare ”Ja, varför inte?”
Nu har jag har slutat väja för det som är främmande o obekvämt o istället frågar jag mig själv varför jag tycker just detta är jobbigt att tänka på. Är detta ett tabu för mig? Jag vill vända o vrida på allt. Låta allt få plats o synas.
Så Jo, tack för att du finns. Med dig blir världen större. Tack vare kärleken och tilliten jag känner för dig vågar jag vara jag. O det är en som även är tillgänglig för allt möjligt härligt med andra.
Vår man på besök är en bra man. Vi äter o pratar, vi får en precis lagom stund vid middagsbordet.
Den initiala nervositeten över hur det ska gå, hur vi ska bli härliga sexpersoner, vi som känt att det var lite slumrande det där, den känslan är borta. När Jo o vår man är själva en stund citerar Jo sig själv från blogginlägget om första besöket på sexklubben: ”Hur blir man kåt här då?” ”Det blir inte svårt…” säger vår man.
O han har rätt.
Jo o El o en man till, o det blir så bra det kan bli. Ni vet, när härligheterna till synes sömlöst avlöser varandra, inget bök o armbågar o knän o ”…oj, va händer nu då? Vad ska jag göra med den här personen?…hjälp!- jag höll på att ramla ur sängen, men det är lugnt!…” nej bara ett glidande mellan avsugningar o knullande o kyssande, o allt utan sting, ren o skär glädje över att se den andra ge sig hän, njuta av att ta ett steg tillbaka o bara betrakta, glädjen över va vi får vara med om i den här världen, ååååh om folk som inte är i det här bara visste vad dom går miste om! Hur kan dom låta bli?!…O vi känner hur vi borde rusa över världen med sexmedflera-fanan vajande högt, sprida vårt knullpositiva budskap, puffa sexrädda människor mot varandra, uppmuntra varje litet steg någon borde ta mot en kyss med någon som inte är den älskade! Ja, ta en bra persons kuk i din mun! Slicka girigt en fin främlings fitta! Gör det, o din värld blir större!
O så lilla pausen mitt i sexkvällen. Småprat o småskratt, en klunk vatten. O nånstans ifrån smygs det igång igen, akt två rullar försiktigt fram, som en viskning som snart blir höga stön. Möjligheterna tas tillvara o vi gör små ljuvliga saker som vi aldrig gjort förut när vi varit flera. Erövringar, sånt att prata om efteråt o det var nåt härligt med det o tanken på vad som händer får det att fara iväg lite extra…
Men rubriken däruppe då? Allt var väl bra? Men ändå var det någon som ”fucked up”?…
El kom. O sen var det Jo som fucked up genom att komma före vår gäst.
Men jösses kristus, hur kan det vara att fucka upp? Jo, en lärdom, lite vett o etikett: man låter gästen komma, om inte först, så i alla fall inte sist. Som värd tar man glatt sistaplatsen, det är artigt o rätt, låt värdens orgasm bli punkten för sexkvällen. För om den inte är det, då har vi ett pustande o nöjt värd- o kärlekspar, o en gäst som troligen känner sig något bortkommen o undrar hur han ska kunna piska upp en svirrande kåthet till orgasm, med ett par som ligger o efterorgasm-kysser varandra?…
Så, man får alltid med sig något. Som alltid: sexmedflera-världen är en avundsvärd värld att vara i. O visa hyfs: kom för faaan inte innan gästen.
Nytt år!-men jakten fortgår, förhoppningen är densamma. O vi har förstått att vi inte är dom enda som hoppas att det någonstans därute i sexmedflera-världen finns ett par som vi kommer stämma sååå bra med, på precis alla plan.
Inget fel i att ligga runt men ibland längtar man efter tryggheten o enkelheten som det där paret skulle innebära. Det kan vara jobbigt att ta in nya personer, jo kul men absolut att det kräver en hel del av en att investera i nya människor. Så, drömmen om det där paret…dom som man vet att man har det bra med. Vi kommer äta middag, skratta mycket, ha lagom djupa samtal, skratta ännu mer o sen fantastiskt sex, för vi känner varandra så bra nu, vet exakt vad vi alla gillar o fantiserar om. Efter sexet kommer vi ligga där i en hög, utslagna, svettiga, skratta mer o prata mer innan vi skiljs åt med vissheten om att när än andan faller på så gör vi om det. I all enkelhet.
Vänskap o sex, där nånstans är det nog det vi o så många andra hoppas på.
Men varför är det så svårt att hitta det där paret?
Ja tänker man efter på vad svårt det ändå är att träffa EN person som man stämmer med på alla plan. En person som man vill hänga med, ligga med, prata med, lyssna på o dela saker med. Problemet med att träffa ett par har ju att göra med att det ska stämma mellan alla fyra- det är inte konstigt att det är svårt.
O vad betyder ”stämma” när det kommer till att träffa ett par i sexmedflera-världen? Ja vi ska ju inte bli ihop med dom. Men ändå- på något sätt. Är det redan där det blir svårt? O finns det någonstans också en rädsla? Tänk om två i paret börjar gilla varandra fööör mycket?
Vad är det för relation vi faktiskt hoppas på? Det är kanske där det måste börja, enligt devisen: ”Du kan inte få det du vill ha, förrän du vet vad du vill ha”.
Ok, vi startar med en dejt. Enkelt. Då är det ju ett första intryck som ska kännas bra. Det första handlar väl om attraktion eller en bra känsla. Känslan att ”dom här kan vi tänkas vilja ligga med?” eller ”dom här var trevliga, dom kan vi nog ha kul å prata mera med”. Men som sagt, då är vi ju fyra personer som alla ska känna attraktion för varandra. Det är mycket gung som ska till…
Sen ska det vara ett par med liknande värderingar som vi själva. Att vi skulle vilja ha sex med ett rasistiskt par som pratar hånfullt om feminism förefaller ju helt osannolikt. O mer? Två bjussiga personer, några som är öppna om sig själva men som också är nyfikna på oss. Dom får gärna vara roliga. Vi vill investera i dom, men lite lagom. Det ska kännas tryggt. Och lättsamt. Innerlig o sann känsla men inget kravfyllt…ja ni hör, skulle det ens vara möjligt att hitta ett sånt par?
Nja…Men medan förhoppningen fortlever så fortsätter vi nog ligga runt…
