Last night I fucked up

Allt är bra.

Vår man på besök är en bra man. Vi äter o pratar, vi får en precis lagom stund vid middagsbordet.

Den initiala nervositeten över hur det ska gå, hur vi ska bli härliga sexpersoner, vi som känt att det var lite slumrande det där, den känslan är borta. När Jo o vår man är själva en stund citerar Jo sig själv från blogginlägget om första besöket på sexklubben: ”Hur blir man kåt här då?” ”Det blir inte svårt…” säger vår man.

O han har rätt.

Jo o El o en man till, o det blir så bra det kan bli. Ni vet, när härligheterna till synes sömlöst avlöser varandra, inget bök o armbågar o knän o ”…oj, va händer nu då? Vad ska jag göra med den här personen?…hjälp!- jag höll på att ramla ur sängen, men det är lugnt!…” nej bara ett glidande mellan avsugningar o knullande o kyssande, o allt utan sting, ren o skär glädje över att se den andra ge sig hän, njuta av att ta ett steg tillbaka o bara betrakta, glädjen över va vi får vara med om i den här världen, ååååh om folk som inte är i det här bara visste vad dom går miste om! Hur kan dom låta bli?!…O vi känner hur vi borde rusa över världen med sexmedflera-fanan vajande högt, sprida vårt knullpositiva budskap, puffa sexrädda människor mot varandra, uppmuntra varje litet steg någon borde ta mot en kyss med någon som inte är den älskade! Ja, ta en bra persons kuk i din mun! Slicka girigt en fin främlings fitta! Gör det, o din värld blir större!

O så lilla pausen mitt i sexkvällen. Småprat o småskratt, en klunk vatten. O nånstans ifrån smygs det igång igen, akt två rullar försiktigt fram, som en viskning som snart blir höga stön. Möjligheterna tas tillvara o vi gör små ljuvliga saker som vi aldrig gjort förut när vi varit flera. Erövringar, sånt att prata om efteråt o det var nåt härligt med det o tanken på vad som händer får det att fara iväg lite extra…

Men rubriken däruppe då? Allt var väl bra? Men ändå var det någon som ”fucked up”?…

El kom. O sen var det Jo som fucked up genom att komma före vår gäst.

Men jösses kristus, hur kan det vara att fucka upp? Jo, en lärdom, lite vett o etikett: man låter gästen komma, om inte först, så i alla fall inte sist. Som värd tar man glatt sistaplatsen, det är artigt o rätt, låt värdens orgasm bli punkten för sexkvällen. För om den inte är det, då har vi ett pustande o nöjt värd- o kärlekspar, o en gäst som troligen känner sig något bortkommen o undrar hur han ska kunna piska upp en svirrande kåthet till orgasm, med ett par som ligger o efterorgasm-kysser varandra?…

Så, man får alltid med sig något. Som alltid: sexmedflera-världen är en avundsvärd värld att vara i. O visa hyfs: kom för faaan inte innan gästen.

Jakten på Det Perfekta Paret

Nytt år!-men jakten fortgår, förhoppningen är densamma. O vi har förstått att vi inte är dom enda som hoppas att det någonstans därute i sexmedflera-världen finns ett par som vi kommer stämma sååå bra med, på precis alla plan.

Inget fel i att ligga runt men ibland längtar man efter tryggheten o enkelheten som det där paret skulle innebära. Det kan vara jobbigt att ta in nya personer, jo kul men absolut att det kräver en hel del av en att investera i nya människor. Så, drömmen om det där paret…dom som man vet att man har det bra med. Vi kommer äta middag, skratta mycket, ha lagom djupa samtal, skratta ännu mer o sen fantastiskt sex, för vi känner varandra så bra nu, vet exakt vad vi alla gillar o fantiserar om. Efter sexet kommer vi ligga där i en hög, utslagna, svettiga, skratta mer o prata mer innan vi skiljs åt med vissheten om att när än andan faller på så gör vi om det. I all enkelhet.

Vänskap o sex, där nånstans är det nog det vi o så många andra hoppas på.

Men varför är det så svårt att hitta det där paret?

Ja tänker man efter på vad svårt det ändå är att träffa EN person som man stämmer med på alla plan. En person som man vill hänga med, ligga med, prata med, lyssna på o dela saker med. Problemet med att träffa ett par har ju att göra med att det ska stämma mellan alla fyra- det är inte konstigt att det är svårt.

O vad betyder ”stämma” när det kommer till att träffa ett par i sexmedflera-världen? Ja vi ska ju inte bli ihop med dom. Men ändå- på något sätt. Är det redan där det blir svårt? O finns det någonstans också en rädsla? Tänk om två i paret börjar gilla varandra fööör mycket?

Vad är det för relation vi faktiskt hoppas på? Det är kanske där det måste börja, enligt devisen: ”Du kan inte få det du vill ha, förrän du vet vad du vill ha”.

Ok, vi startar med en dejt. Enkelt. Då är det ju ett första intryck som ska kännas bra. Det första handlar väl om attraktion eller en bra känsla. Känslan att ”dom här kan vi tänkas vilja ligga med?” eller ”dom här var trevliga, dom kan vi nog ha kul å prata mera med”. Men som sagt, då är vi ju fyra personer som alla ska känna attraktion för varandra. Det är mycket gung som ska till…

Sen ska det vara ett par med liknande värderingar som vi själva. Att vi skulle vilja ha sex med ett rasistiskt par som pratar hånfullt om feminism förefaller ju helt osannolikt. O mer? Två bjussiga personer, några som är öppna om sig själva men som också är nyfikna på oss. Dom får gärna vara roliga. Vi vill investera i dom, men lite lagom. Det ska kännas tryggt. Och lättsamt. Innerlig o sann känsla men inget kravfyllt…ja ni hör, skulle det ens vara möjligt att hitta ett sånt par?

Nja…Men medan förhoppningen fortlever så fortsätter vi nog ligga runt…