Ligga runt eller ligga lågt?

Konstnär Spencer Tunick

En internationell sajt som vi är med på sysslar med valideringar. Det betyder att när man träffar några så ger man o får betyg efteråt, o då vet andra vad dom har att vänta sig vid en träff.

Såhär kan det se ut: What a treat to meet a couple like them! Charming, lively, sensual and very attractive at first sight. All that is confirmed during the night, adding fantastic sex. Hope to see them again and again!

Vi tycker om det här med valideringar o hoppas våra svenska sajter snart tar efter det. Som färskingar på den där sajten så hoppades vi på att, i takt med att vi råkade på folk på våra resor, så skulle valideringarna trilla in, ett bevis på att vi är ett riktigt par, vi är sanna sexpersoner!

Men så mötte vi några som sa, ”Men…man vill ju inte ha för många valideringar…”

Ööööh varför inte?…

O svaret handlade om att man ju inte vill framstå som Superswingers.

Ööööh varför inte?…

O jo vi var nog lika frågande som reaktionen antyder, tills vi fick det förklarat för oss. Det handlar om ryktet. Gammelmoralen. Skammen vi borde känna.

Med tusen valideringar framstår man som ett par som knullar med alla, helt utan urskiljning, o det är tydligen inte bra. Aningen kräsen ska man ju vara. Om man nu inte är stenrik som paret som skrev valideringen här ovan, (mmm det var om oss, skrap skrap med foten o oj vad generade men stolta vi blev då…)

Det där parets måttlösa slampighet tar dom jorden runt, dom ordnar små fester o kräver full swap o ett glatt knullhumör av alla. Detta, ihop med deras strålande skrivna valideringar gör dom till coola Superswingers med hela världen som lekplats!

Men vi som inte är ”coola Superswingers”, hur vill vi bli sedda? Är det viktigt för oss att vi signalerar att ”jo, vi har gärna sexmedflera, men det ska kännas rätt, det ska vara stäm”, ”åldern ska vara rätt”, ”utseendet rätt”, ”miljön ska vara rätt”- kort sagt, vi är såååå måna om omständigheterna. Skamlösa ska vi vara, visst, men först när allt känns bra. Betyder det att man tillomed bör ligga lågt med hur aktiv man faktiskt är: ”Nja..jooo…Vi har varit tjugo somrar i Cap men…Ja vi har solat o badat mycket också…”

Näe! Är det inte roligare o mer befriande att möta såna som kliver fram o ärligt visar på total skamlöshet, (även om vi själva inte riktigt är såna): ”Är man kåt ska man väl knulla? Vadå ”kännas bra”? Vad känns inte bra med att knulla?! Det är ju skithärligt!”

Slutsatsen: inte behöver vi låta den där sunkiga gammelmoralen tränga sig in i vår värld. Låt allt vara ok.

Vem man än är- oproblematisk gladknullare eller en sån som vill känna in lite först- tydlighet med hur man vill ha det o vad man gillar är väl ändå det viktiga. Ligg med precis alla du har möjlighet till, eller ligg med några få du möter. Känn in först, eller knulla först o känn in sen. Eller känn inte in alls, knulla några fler istället. Gör precis så som du vill, du är i en sexmedflera-värld där du, åtminstone sexuellt, får vara precis vem du vill.

Ett par fick oss att känna oss som riktiga slampor. (ha ha, yes, äntligen!) Paret: ”Jaha, ni träffade några igår o så ska ni träffa oss idag?…” Vi minns inte men vi hoppas att vi svarade: ”Ja, vi är inne i en riktig ligga-runt-period! Tur att ni kunde ikväll för imorrn träffar vi några andra! Om vi är coola superswingers? If you say so, yes, yes, yes!”

År 2020: Hånglets År!

Vi är människor o vi är vid liv, o vi har valt att befinna oss i den här sexmedflera-världen med sitt smörgåsbord av härliga saker. Det är, när man tänker efter, rätt fantastiskt inte sant? O på det här smörgåsbordet så finns det en rätt som lätt förbises o hamnar i skuggan, kanske för att det förknippas med ”förrätt”, o mest ses på som en liten inledning till ”det riktiga sexet”.

Men nu är det dags! Strålkastarljuset riktas nu på!…

Hånglet!

Vad är det med oss två o hångel då? Ja för det första så älskar vi kyssar, o kyssar hör tveklöst hånglet till. Men det är också i hånglet som löftena om det som ska komma finns. Möjligheterna gömmer sig där. Kåtheten ruskar på sig o vaknar. O ingenting är nån brådska, det fina är att dröja där. Det andra kommer, ta det bara lugnt. Njut av hur brusandet i kroppen drar igång. Ok, nu blir vi riktigt poetiska o kallar hånglet för ”Sexkvällens tidiga vår”!

I lördags var vi på en fest som började i en badtunna. Men först en ruskigt iskall rusch upp till den utkylda badstugan. O så huttrande av med badrocken- o ner i varma badet. Sju människor omslutna av det varma. O där o då undrar vi nog alla om känslan om möjligt kan vara bättre. O snart blir ”Hångel” allas mellannamn. Munnarna- med smaken av champagne som dröjer sig kvar- tungorna, det varma vattnet, varma kropparna, att känna sig lätt i vattnet. Hur kan man vilja att det ska ta slut? Nej vi känner inte varandra så väl, men på nåt fysiskt o sensuellt sätt så gör vi ändå det. Hånglet binder oss samman. O visst får hånglet innehålla oralsex om det vill, kön o munnar i centrum, det är nog där det är. Upp på poolkanten, en kuk i en mun, en tunga i en fitta, lite kyla om kroppen- men sen ner i det varma igen…

Låt hånglet ta sin plats, överallt. I badtunnor, sängar, soffor, rulltrappor. Se inte bara hånglet som Förspelet. Dra ut på det, sug musten ur det, ge hånglet den tid o omsorg som det är värt. Du kommer landa fint i allt annat sex som du kan tänkas vilja ha, se det som ett löfte.

Så, ska vi se till att 2020 blir Hånglets År? Kan det då bli nåt annat än ett fullständigt skimrande år?

Året i siffror och små oförglömligheter

Ja ni vet hur det kan vara. Man har en känsla men längtar efter fakta, man har ett hum men inga klara siffror.

På vadå undrar ni?…

På året i sexmedflera-världen! I vårt fall, det första.

Vi satt med vässade pennor o rynkade pannor o försökte minnas o räkna o få fram våra hard facts. Hur många personer kysste vi egentligen? Hur många kukar hade vi i våra munnar, hur många fittor slickade vi? Hur många gånger hade vi penetrationssex? ”Knullade du med henne, eller var det bara hångel?…” ”Sög han din kuk?- visst gjorde han väl det, osäker, det var lite rörigt där…” ”Kysste du henne där vid utgången på klubben?…”

Sverige!- Vi har ett resultat.

Små oförglömligheter, uppvaskade ur minnets flod:

På en sexfest. En kille på golvet, har en tjej med rumpan i vädret framför sig. Han vänder sig till Jo, pekar ivrigt mot en hylla. Jo, i tron att killen är törstig, räcker honom en mugg med vatten. Killen rister, vrååålkåååt! o otåligt på huvet, pekar, pekar! på skålen med kondomer, för faaan! Jo’s kinder får en lite generad blossighet.

På FoamPartyt i Cap. Möte med C o P i poolen. C har Jo’s o P’s kukar i sina händer o vänder sig till El med förvånad min, glad som ett barn på julafton: ”Titta! Dom är likadana!”.

Första brottningsmatchen på AnotherKinkBar. El o Jo rumlar runt, slänger varandra hitodit, o det är hårda tag o garanterat blåmärken på väg, o vi har en underhållen publik runtom oss. El dundrar i mattan o Jo får ett av El´s knä i bröstet, intensiv smärta- som räcker i flera dagar o mörknar till ett blåbrunrött minne.

Finlandsfärja. Vi står vid dörren, ser in i den smockfulla hytten. Luften står still, luktar tjockt av knull. Längst in ser vi den överfulla sängen med halvnakna människor runt om, o dom väntar på att få dyka in, ser ut att spana efter ett ledigt hål nånstans. Vi tittar på varandra, ”nope, det här är inte riktigt vår grej…”. Vi lämnar hytten o springer därifrån, som Rose o Jack på ”Titanic”. Hamnar istället på en scen o sjunger karaoke, ”Knowing me, knowing youuuu!”

Dansgolv i källaren på AnotherKinkBar, rökigt, techno. D o Jo hånglar. El trycker sig mot D bakifrån, känner på hennes kön under den korta kjolen, kysser hennes nacke. O doften är rök, svett, läder, parfym o fitta. Mmm, sant oemotståndlig.

På väg till första sexfesten. Uppklädda o pirriga, rusiga på bubbel. Vi skyndar oss, hand i hand, med hopsa-steg, ystra som barn på väg till midsommarstången, sjungandes: ”För vi ska på knullfest, ja vi ska på knullfest!”

Fråga från kvinna på sexklubb, en fråga som lämnade El något förbryllad: ”Vill du ha fittan slickad till höger eller vänster?”

El o Jo hamnar på en bastubåt, en hemsk upplevelse, men tragedi plus tid blir ju komedi. I ett försök till artigt kallprat säger Jo att han med värdparets bastubåt kommer att tänka på filmen ”Cape Fear”- kanske inte den bästa associationen när det ska vankas bastu o sex…O senare: kvinnan som har båten vänder sig till El med frågan: ”Nå, får man se fittan då?” På bänken ovanför dom sträcker hennes man ut sig o Jo slås av mannens likhet med ingen mindre än…Jabba the Hutt i ”Star Wars”, ja likheten är faktiskt slående.

Cap, o Poolparty. El går mot toaletten o möter paret som hade platsen bredvid vår vid poolkanten. El ber om ursäkt för att vi trängt bort paret med alla våra knull-lystna vänner. Paret försäkrar att det inte gör något: ”Nej!” säger dom, ”Underbart! Allt är underbart!” o i stället för dom traditionella kindpussarna böjer dom sig båda ner o pussar El:s kön.

O nu hörni: en förhoppning om ett riktigt Gott Nytt År till er alla därute. Så glada att ni läser oss, o vi hoppas att ni vill följa med oss under 2020. Det har viskats om att mycket kommer hända, o inte minst om att året kommer bli fan-tas-tiskt!

Sex som hobby: läskigt, härligt, farligt, viktigt.

Hobbys kan ju se olika ut o ge en saker av olika slag. Dom kan ge en förströelse eller utveckla en- allra helst båda sakerna samtidigt. Alla skulle nog gå med på att en hobby är något man ger sig ikast med med rätt mycket liv o lust, det är liksom viktigare än vad ordet säger- det låter lättviktigt, men är rätt viktigt.

Som hobbyn ”sexmedflera”. (O ja, ”hobby” ger associationer till frimärkssamlingar, släktforskning, knyppling o gamla tåg…men visst kan sex vara en hobby. Något kul o intressant som kan få betyda mycket, om man har lust till det).

Vi har närmat oss den hobbyn stegvis, eller snarare med ganska rejäla kliv ibland…Kastat oss handlöst ut, nyfiket o hungrigt. Men visst var det många rädslor som dök upp när vi började. I början visste vi så lite om hur det skulle påverka oss. Var vi beredda att satsa oss själva o vår relation i vårt äventyr? Nej inte riskera, men utsätta?

Hur skulle vi våga det?

O hur såg rädslorna ut?

Såhär ungefär: rädslan av att inte räcka till, att bli bortglömd, hamna utanför. ”Vadå en kvinna till? Varför det?…”, ”Ok, oralsex- men penetrationssex?…oj oj oj aj!…” Det dök upp en rädsla för att inte förstå den andre, eller kanske inte ens förstå sig själv. Kunde vi förstå alla motsägelser (särskilt inom BDSM. Smärta o njutning, hur hänger det egentligen ihop?…), Rädslan över att få syn på sin skam o att minnas tidigare relationer med dåligt sex – mmm, mycket var läskigt.

En rädsla benämnde vi ”skapa ett monster”. Vi ger oss ut i den här världen hand i hand, men någon av oss far i väg åt ett håll dit den andre inte vill, eller kanske ”sexmedflera” plötsligt blir viktigare för den ena. Rädslan handlar om att den där handen man höll i inte längre finns där.

Så hur faaan kunde vi våga?

Sex är vår grej, det började väl där. En stark drift i oss, en pockande nyfikenhet på vad sex kan vara. O vi trodde väldigt starkt på att vi ville utforska det här vidare ihop. Vi skulle följas åt. Nej vi kunde såklart inte vara säkra på att vi alltid skulle vilja samma saker eller uppleva saker på samma sätt, men vi var säkra på att vi skulle lyssna in den andra, vi skulle prata, inget skulle få lämnas med en oklarhet. O här kommer nu ordet som nog dykt upp flest gånger bland våra inlägg o ordet är Kommunikation.

Skriv det i eldskrift över himlen! Kommunikation, om allt, i alla lägen.

Ingenting kan faktiskt bli en katastrof om man sysslar med kommunikation. Man upplever svåra saker, absolut, men sätt ord på det o blanda in den andra, där är knepet. O ”sexmedflera”-världen kommer med massor av starka saker. Vi tar vårt sex o involverar andra, gör en hobby av något viktigt, o vi utsätter oss. O det blir också mycket värt, för att vi delar det o vi får så mycket upplevelser tillbaka, o vi får dom ihop.

Vi har pratat om ”sting” o svartsjuka, starka känslor som ligger på lur när man ligger med andra. Men vi har insett att vi vill känna starkt, o med mäkta stora ord så har vi förstått att det är vår tanke om hur vi vill leva. Inte dolt o förmildrat, nej hellre starkt, öppet, modigt- o kanske med lite ”aj!…” då o då. Men ett ”aj!” då o då är ett högst rimligt pris för det vi får: en hobby som gör att vi förstår oss själva o varandra bättre. O vi har det väldigt väldigt kul på vägen…

Avarus, Berlin – en sexbubbla som inte spricker.

Vi var glada över besöken på swingersklubbarna Club Adam&Eva och Par i Hjärter. Vi hade ju fått känna på hur det är att se folk knulla runtomkring oss, o också på hur det är att ha sex inför andra eller bredvid andra. (se vidare i inlägget ”Hur blir man kåt här då?…”) Kittlande o förbjudet, bra alltså. Samtidigt kunde vi inte skaka av oss känslan av att vi befunnit oss på en Finlandsbåt. Vi hade också läst en raljerande men kul iakttagelse om att det är ställen för ”mumintroll med badlakan om midjan”, o den visade sig ju delvis stämma. Så: måste sexklubbarna verkligen vara korsningen av Finlandsbåt o Mumindalen? Går det inte att skapa en klubb som en sexig miljö? För det borde väl vara meningen?

På senare tid har vi hört gott om ett par klubbar härhemma som vi ännu inte besökt, men förut sas det oss att det är Korpen-serie på dom svenska klubbarna o utomlands mer åt Premier League. Förväntansfulla planerade vi inför en tripp till Berlin o vi hittade klubben Avarus. Redan hemsidan pekade åt en exklusivare swingersklubb, lite sobrare på något sätt. Inte för att just exklusiviteten eller ”classy” är så viktig för oss, tvärtom kan vi trivas jävligt bra på ruffare ställen. Men redan med hemsidan lovade Avarus oss en härlig bubbla av skön sexighet.

Avarus ligger i en ruff industribyggnad med ingång på sidan, o man åker upp i en sunkig varuhiss. Knack på en anonym dörr som öppnas av värden, en lite corny man i mustasch. Han skriver in oss, tar betalt (det kostar en del…) o visar oss in till omklädningsrummet. Plåtskåp med nycklar, inget som skvallrar om vad som kommer, utan rent funktionellt, ett lockerroom som på ett gym. Vi klär om till något minimalt, spets, en halvtransparent kimono och sen kliver vi in genom fransdraperiet till baren o nu hamnar vi bestämt i den Nya Världen. Belysningen är dämpad, loungemusiken är svag o bemötande är trevligt. Det att allt nu är all inclusive hjälper till att skapa den här bubblan vi söker efter: inga priser på något, inga pengar, inga kort. Vi lämnar ifrån oss vår skåpnyckel, befriade från det sista av världen därutanför.

Skinnsoffor, finstämd färgskala, genomtänkt. Folk hänger i baren och småpratar, flirtar, ser sig omkring. Stilla förväntan i luften. Vore inte alla så lättklädda skulle man kunna tro att det var vilken bar som helst. Vi slår oss ner och börjar spana lite o viska. Kan vi tänka oss att ligga med några här? Hon där…Dom kanske?… Att gå på sånhär klubb är ju som att bli tilldelad en giv av spelkort, för ingen vet ju vilka människor som dyker upp. Jobbigt, men också spännande. För man kan ju plötsligt sitta där med några ess o klädda kort. O tänk om just dom ser oss på samma sätt? Då har vi kanske en Royal Straight Flush i uppseglande!

Efter ett glas tar vi oss in till spaavdelningen. Bubbelpool, ångbastu och torrbastu. Bubbelpoolen….sitta gränsle och hångla…underbart. Några sitter bredvid oss o vi känner att dom gärna vill blanda sig i, men vi är för upptagna med varandra, eller så lockar dom inte tillräckligt…

Sen blir det lekavdelningen, med sina större o mindre lekuttrymmen.O även där, smakfullt, genomtänkt, o rent. Vi betraktar en man som binder på kvinna, omsorgfullt, ömt och bestämt, vi bjuds helt enkelt på en liten shibari-show. Några knullar på en stor upphöjd säng i bortre hörnet, andra väljer en mer exibitionistisk madrassklädd scen i mitten av rummet. Vi lägger oss mellan den stora sängen o en sexgunga som hänger bakom ett genomsiktligt draperi.

O det är ju något med att ha sex i den här miljön som förhöjer känslan, varesig man har sex med varandra eller involverar andra. Det är skapandet av den här bubblan som Avarus lyckas med. Där känner vi oss sexiga o öppna. Där mår vi bra.

Avarus: immer wenn wir in Berlin sind!

The mysterious Kemidejt

Kontakten är knuten. Man har fått syn på varandra på nån sajt eller nåt mingel, man har skrivit lite, kollat på bilder, o man har kommit fram till att nästa steg är att ses. Dags för kemidejt, eller kemifika. Kemifika signalerar nog en aning mindre sex i luften, alltså man ses på dagen (få dricker kaffe efter kl sju), o sen får det vara bra med det, man vill prata ihop sig hemma i lugn o ro, man vill låta det gå tid. Kemidejt däremot låter ”vin” o ”lite senare på kvällen” dvs några snäpp närmare hemgång till säng o sex.

Det här är alltså ett inlägg om det kanske allra svåraste att sätta fingret på, varför kemi uppstår, o varför det inte gör det. ”Fick ni kemi?” betyder ju inte att man undrar om dom andra var snygga eller roliga utan mer ”Gungade det mellan er? Var det schyssta vibbs?”.

O vad betyder det? Vad är det för mystiskt som sker när det uppstår kemi?

Vi har haft dejter med par där vi med en gång känt, ”nej det funkar inte…” (det har vi samstämmigt konstaterat efteråt, va fort det ibland gått att konstatera det, o ofta har det andra paret känt likadant).

Men för vår del, vad har inte uppstått? Ibland har det handlat om en ton som man fått syn på mellan dom två i det andra paret. Det där har vi varit inne på förut: det är viktigt att vi känner att dom verkligen tycker om varandra. O mer? Dom pratar om sig själva. O det skulle man ju kunna se på som något positivt, något som har med det för oss så viktiga ordet ”bjussighet” att göra. Men ”bjussig” är man ju om man också är beredd att ta in någon annan, man visar nyfikenhet, man undrar saker. O gärna då på det där öppna sättet som vi ju tycker så mycket om med vår bredvid-värld: ”Hur hamnade ni i det här med sexmedflera? Vad gillar ni mest?” Typ så.

Så: bjussighet o nyfikenhet o tonen paret emellan.

Men utseendet då? Ja det har man ju fått ett hum om med bilder. Visserligen är verkligheten ofta något annat, åtminstone något mer. Men vi vill påstå att huruvida utseendet hos kvinnan o mannen i paret tilltalar oss eller inte, har så mycket med bjussigheten o nyfikenheten att göra, att den inte går att särskilja, ja vi är helt ärliga där.

Vi minns en dejt, ja dom var till det yttre attraktiva, det kunde vi avgöra. Men kemi uppstod inte. O det kände vi tidigt, faktiskt innan Jo välte ett glas vin på det lilla bordet. Ja det var ju klantigt, men det är ju sånt som kan hända. Kvinnan i paret reagerade med, ”oj oj, ja ja, vi får verkligen hoppas det inte blev nån fläck…(på hennes klänning)” (hon tittar o tittar o kan inte hitta någon fläck men hon är inte säker, den kan ju finnas där…) Hon får visst känna rädsla över fläcken, den är inte konstig, men hon kunde kanske sagt: ”Hoppsan, ingen fara!” För ingen välter väl vinglas med vilje, särskilt inte på en första-dejt. Hmmm idé: det kanske är ett bra test att välta ett vinglas o se vad det blir för reaktion?…

Sen är ju utmaningen också att kemin ska uppstå mellan fyra personer- nu pratar vi dejt med par. Men det har visat sig vara ett något mindre bekymmer sådär i en dejtsituation åtminstone. Det är inte så ofta som en av oss känt gung med någon i det andra paret, eller båda, o den andra inte känt något. Kanske det som också är lite härligt: man har blivit ett par som samspelar o sänder ut signaler, o som uppfattas just som ett pars signaler. Vi lirar inte solo, vi är verkligen en duett.

Ok: kemin finns där. Nästa steg är kyssar o hångel. O funkar det, då är nästa steg sex. O tadaaa! kemidejten kan sägas ha levererat.

Så ni är Swingers? Njääää…

”Swinging (engelska ordet swing betyder gunga) är en livsstil som innebär deltagande i sexuella aktiviteter där fler än en partner är inblandade. En deltagare i swinging kallas swinger”. (Wikipedia)

Så förklaras ordet, o ja, på ett sätt så kan man ju säga att det ju stämmer precis på oss. Men varför tvekar vi alltid att kalla oss det, när vi får den där frågan? Är vi två småbarnsliga sexmedflera-personer som trotsigt vägrar acceptera etiketter? Är det bara för att vi vill ses på som sexrebeller där allt får vara tillåtet? Borde vi istället med stolta huvuden säga ”Ja! Swingers, till 100 procent!”, på det sätt som homosexuella män o kvinnor själv började använda orden ”bögar”o ”flator”, för att ta över dom o börja äga dom?

Men för oss låter ”swingers” helt enkelt begränsande o förminskande. Visst kan det vara bekvämt med tydligheten i en sån benämning, ge trygghet o snabbt förklara för andra var man befinner sig. Men allt kanske inte ska vara bekvämt? O om en benämningen skaver det minsta lilla, ja då vill man väl inte använda den? Den här sexmedflera-världen är komplex, o därför vill vi gärna låta bli det förenklande. Vi kan faktiskt inte så lätt slinka ner i den där burken som det står ”Swingers” på. För vi känner oss inte så enkla.

Vi tycker dessutom att benämningen ”Swingers” har en klang av gammal heteronormativitet, där partnerbyte är själva grunden, det låter 70’tal och: ”Jahapp, här har du min fru, o där tar jag din, tjohoo!” Nej det är ju inte det att vi inte gärna ligger med folk av det motsatta könet eller att vi byter partners, men vi sysslar med, o är nyfikna på så jäkla mycket mer.

Sexmedflera, ofta i röror där deltagarnas kön helst inte spelar så stor roll för det som händer? Jovisst!

Sexmedflera, ibland med lätta bdsm-inslag? Jovisst!

Sexmedflera, ibland med en tantrisk touch? Jovisst!

Sexmedflera, gärna med något som vi inte tänkt på själva, nån idé som nån annan kommer med? Jovisst!

Visst, det ord vi börjat använda, ”sexmedflera”, kan ju också sägas vara begränsande, men det är åtminstone nytt o slipper släpa på alltför mycket bagage. Det är ett vidare ord, o som vi tycker, mer tillåtande o bjussigt.

Vi vill gärna känna banden mellan bra personer i den här bredvid-världen. Vi gillar ju den, o vi är sannerligen del av den. Men vi vill vara del av den genom det vi framkommer som, när vi pratar o lär känna andra, o när vi har sex.

”Så ni är Swingers?” ”Njäää…Slå dig ner, o lyssna med ett öppet sinn, så ska du få höra vilka vi är!”

Gärna sex. Men först mingel!

konstnär Battiss Walter 

I vår sexmedflera-värld ägnas givetvis en del tid åt att just ha sex med flera. Men hur hamnar vi med dom vi vill ha sex med? Det ligger ett hårt arbete bakom. Eller det kan göra det. Visst kan vi snubbla över några vi gillar, på en fest eller en klubb o då är det ju väldigt lätt. Man surfar på en vibe man får, o så blir det sex. Sen letar vi också efter tilltalande profiler på sajter, profiler där text o bild samspelar o blir lockande. O efter en del trålande på nätet, skrivande o chattande, så kan man till slut hamna i konstellationer av folk. O så ska man ses, o då blir det mingel. Folk ska bli verkliga o ska nosas på.

Som igår.

Centralt hotell med sin flotta takbar var platsen. Vi tar hisnande hissen upp. Hur ska vi hitta vår grupp bland vanliga aw-partande människor. Ingen kommer stå med en rosa flamingo-flagga o kalla knullflocken till sig. Vi glider in på stället. Spanar o gissar. Finns det ett ”sex-med-flera-utseende”? Hur är det med vår ”swingdar” (förmågan att just urskilja våra likar bland vanliga) funkar den? Vi behöver inte gissa värst länge. En man med en behaglig attityd o rejält hipsterskägg kommer fram, hälsar oss välkomna, känner igen oss från bilder. Så leds vi in i flocken där vi hör hemma. Tar i hand, presenterar oss. Har vi här några av våra framtida sexvänner? Mmm kanske, faktiskt. Det pratas, det skrattas. ”Hur kom ni in i det här? Vad är det ni gillar?” Några som hittills bara varit profilnamn på våra sajter får nu ansikten o prat. Alla blir nu verkliga, det tycker vi om. Vi gillar att bli sedda som oss, det par vi är. Några har dessutom läst den här bloggen, ”Ååh den är så bra!” Glada blir vi, o läser man den, då ser man ju oss ännu tydligare som det par vi är. Det gillar vi.

O vilka möter vi den här kvällen?  Mest nya bekantskaper. O vi kastar små blickar mellan oss,  ”vad tror vi om dom då?…” Det är ju spännande att försöka greppa den här bredvid-världen. Hur stor är den? Börjar vi efter snart två år ha råkat på dom flesta? Hur mycket rör sig folk mellan dom olika grupperna?…O där, ett bekant ansikte: L! Hon har vi haft sex med några gånger. Lättsam, snygg. Hon har länge varit omtyckt singelkvinna i den här världen, men med en som hon berättat, stark längtan efter att ha någon vid sin sida. O minsann: här dyker han upp bakom henne! Hon viskar ”han är så snäll…” Det glädjer oss. Han dyrkar henne, kommer skämma bort henne, det är bra.

Mingelkvällen fortsätter, profilnamn fortsätter att bli människor. Några vi pratat mycket med visar sig vara ett fint par, han rolig- det avslöjar bland annat hans lilla mustasch- hon: ljus o intagande, håller kvar blicken på oss när vi börjar prata med några andra, vi känner oss ”inspanade” av henne, är vi det?… Sen pratar vi med hon som har den här gruppen, hör ihop med den behagliga o skäggige som hälsade oss välkommen. Fint par det med. Vi gillar hur hon pratar om dom fester dom har, tänket kring dom. Siste mannen vi pratar med är en man med rullande Helsingborgsdialekt o han bidrar till den goda känsla som faktiskt varit med oss hela kvällen. Vi lämnar tidigt, ikväll är vi trötta så minglandet leder inte vidare till något mer för oss, men det var vi inställda på. Vi kramar hej då, kramar som är långa o löftesrika…

O i hissen ner igen är vi överens. Trålandet på nätet har gett bra resultat den här gången, gruppen landade väl i oss, o vi i den. Framtiden för vårt Äventyr ser ljus ut!

Par vi gärna ligger med.

Inget tilltalar oss lika mycket som ett par som känner stark attraktion för varandra, ja så betydelsefull är känslan mellan dom, att det faktiskt är en förutsättning för att det ska fungera o bli härligt sex.

Vi hade ett par hemma. Vi satt kring bordet, pratade o drack vin, hade det där som allmänt kallas ”kemidate”- även om det här väl var nånting mer eftersom vi hade dejten hemma hos oss, sexet ligger aningen närmare vid hemmadejter. O vi kände det med en gång. Distansen mellan dom. Det låg i deras prat, i blickarna dom inte gav varandra. Dom ville ha sex- det är klart det ville vi med, det var därför vi träffades – men lever det inte mellan dom två, då dör det för oss. Känslan var att dom var ute på varsitt race. Men vi vill ju träffa par som rusar på i samma race, med samma längtan, har liknande sug efter att uppleva det härliga. Redan på den där kemidejten så känner man ju om det finns där mellan dom.

Vi insåg att det var ett misstag, att ha kemidejt hemma hos oss. Allra första träffen ska det vara något längre till sexet, än från soffan till stora madrassen vi drar fram. Sex i sikte, det kan det absolut vara, men några steg bort är helt ok. Man lär sig hela tiden.

Swisch till hur det känns när det känns bra. Vi har ett par på dejt. Dom kastar blickar mellan sig. Dom ler mot varandra. Dom faller varandra i pratet. Nej dom behöver inte alls hålla med varandra om allt, men dom går varandra till mötes, försöker förstå, är nyfikna på vad den andra ska säga, blir glada när dom förvånas. Det känns levande mellan dom. O dom får gärna söka upp varandras händer som nyförälskade tonåringar. Med det paret är det ganska säkert att vi är beredda att rusa hem o dra fram stora madrassen! Det har nog att göra med just det som vi tycker är viktigt för oss själva, det som sker mellan oss. Vi kallar det för att det som händer ska ”studsa mellan oss”. Det handlar om prat, absolut, men det handlar också om känslan av att vara ute på ett gemensamt Äventyr. Hur vi ser på varandra när vi står inför ett erbjudande.

Till sist bjuder vi på en möjligen lite fånig bild, håll tillgodo: Här kommer vi i vår båt, vi är mitt i en härlig seglats, havet är inbjudande, vinden är ljum, det här blir fint, vi är med den vi älskar. O kolla där, där dyker några upp i en annan båt, ser ut att hoppas på samma sak som vi, befinner sig på samma typ av tryggt o spännande Äventyr. Vi vinkar till dom, dom vinkar till oss- men, kanske viktigast: båda paren ser på varandra med blickarna av: ”va tror du, hur känns det, känns det bra?” Jo det känns bra, här kommer våra likar. Nu kan det blir härligt!…

Man kan ju inte precis prata om vad man gjorde i helgen…

okänd bild från internet

”Hur var helgen då? Hände det nåt särskilt?”

”Njä…I fredags var vi så trötta, vara bara hemma då, för på torsdagen var vi på en BDSM-klubb vi går på ibland. Alltså ingen klubb så, mer som ett häng i en nerlagd industrilokal, men vill man så kan man dansa techno på nedervåningen eller knulla i en gunga eller ja- Vi hängde mest i baren, fast vi lät vår vän knyta på oss lite. Ja o sen brottades vi på en scen med mattor, som är gjord för det. Det är så sjukt kul att brottas! Har ni provat? Inte? Ja, sen träffade vi en bekant som provade sin nya flogger på El. Flogger? Det är en slags piska med många lädersnören, en ganska snäll variant av tortyrredskap faktiskt, ha ha! Efter piskandet så gick vi ner o dansade en stund innan vi hånglade alla tre på dansgolvet, discjockeyn sa att vi såg så härliga ut, o vi kände oss också väldigt härliga! Kyssar o hångel på tre är ju fantastiskt! I lördags gick vi på bio, och på söndagen hade vi lojt eftermiddagssex med ett fint par vi känner rätt väl, fick en sån där skön stilla knullsöndag, som lejonsex på heta savannen, du vet. O er helg då? Aha parmiddag på lördagen, o ut i skogen på söndagen, låter ju härligt det med ju”.

Samtal man aldrig har. Åtminstone inte med ens vertikala vänner.

Men visst kan man längta efter att få berätta. Mycket för att om man nu är med om något kul o något som betyder mycket för en, så vill man ju dela det med ens vänner. Men nej, man får ha det kokande o sprudlande inom sig. Vi vill berätta om att det finns ställen där man får vara som man vill. Ställen som det känns helt naturligt för oss att vara på. Ställen där folk knullar eller piskar på varandra för att dom vill det och gillar det. Men där är vi sannerligen inte än. Troligen kommer vi aldrig att hamna där. Det vi har är en hemlig bredvidvärld, som en Billy-bokhylla hemma som plötsligt öppnar sig o döljer en BDSM-dungeon. När kompisen i duschen efter gymmet undrande pekar på dom röda strecken på den rödsvedda rumpan får man vara snabb, ”Ja jäklar va jag ramlade igår! In i cykelstället!” Vi måste mörka och bli vaga trots att det går emot så som vi helst skulle vilja leva. Det går bara inte att kasta dom rätt in i den där härliga söndagen eller i besöket på BDSM-klubben, dom skulle bara…tystna, gapa, eller fördöma en, eller undra om man hade blivit knäpp. ”Varför ligger ni med andra- ni älskar ju varandra?!” ”Piskar ni på varandra- gör inte det skitont?!” ”Brottas, men varför?!”

Det bästa vore om vi samlade våra respektive vänner för en föreläsning. Kvällens ämne: ”Hur har El o Jo hamnat i det dom hamnat i?”. Lugnt o pedagogiskt skulle vi redogöra för våra steg, o med möjlighet till frågor utefter vägen. ”Förlåt men, Jo, suger du kuk? Är inte du straight?” ”Kul att du frågar. Jo kanske straight. Fast mest av allt ser jag mig som sexfriendly”. ”Du El- så du har blivit kysst av tio olika personer på raken?” ”Ja det ju härligt, jag älskar ju kyssar !” Små små chocker skulle vännerna troligen drabbas av, men i slutet av kvällen skulle dom förhoppningsvis vara hyfsat förstående o stappla hemåt med några tankar i sina huvuden: ”El o Jo?…Oj oj oj, det trodde jag aldrig om dom…” o så kort efter: ”Men det lät ju rätt spännande, en hel del av det…”