Please please me oooh yeah, and I please you!

En Pleaser vill att den sexuella uppmärksamheten styrs bort från honom själv. Det allra viktigaste för Pleasern är lyhördheten på Kvinnan: ”Nänä, luta dig nu bara tillbaka så ska jag (försöka, verkligen försöka!- o jag kommer lyckas he he…) göra sånt som du gillar. Tänk inte på att det snart ska vara din tur att ge. Nej det blir aldrig payback-time, inte med mig. Allt allt allt! handlar om Dig o det jag gör med Dig. Kvinnan i centrum du vet. Allt fokus på Kvinnan”.

Pleasern som hellre går under epitetet Gentleman anser sig ha en djup kunskap i hur man ”handskas med kvinnor”. Kvinnan är ingen jämlik person utan någon som behöver tas om hand. För att upprätthålla en distans så kallar Gentlemannen henne gärna för ”Damen” eller ”Lilla Fröken”. O ett sånt ”lystet litet flickstycke!” kan aldrig få en sann Gentleman att tappa fattningen, till det saknar hon förmågan. Gentlemannens mål är att sitta där på sängkanten när Kvinnan återfår sansen efter dom utomvärldsliga orgasmerna (som Gentlemannen såklart ordnade) o hon kan bara få fram: ”Men!- hur… gjorde du det där?!!!…” Gentlemannen bara ler o rycker på axlarna- vilket ska tolkas som: Äsch, bry dig inte om det du. Det är bara sånt jag gör, sån jag är.

Varför vill så många män vill se sig som i huvudsak Pleasers o Gentlemen?

Såklart för att dom (säkert med viss rätta) tänker att det är det många kvinnor vill ha.

”Andas ut kära du, jag är en av dom Goda Moderna Männen. Jag är ingen frustande kåt brute som gör det män alltid gjort: nyttjat Kvinnan för egen njutning. Efter årtusenden av att ha tvingats behaga Mannen så står jag nu här, redo att behaga Dig. Jag har klivit många steg tillbaka. Grattis, det är din tur nu”.

O det är väl inget fel i att det äntligen skulle vara Kvinnans tur?

Eller?…

Men hur blir det när Kvinnan görs till den här sexgudinnan att förbehållslöst behaga o dyrka? Den med vilken inget jämbördigt möte får äga rum. Pleasern/Gentlemannen räds att bli ett offer för en tappad fattning, för då är han ute på tunn is. Vilse. Dvs att bli rejält kåt är att hamna utanför sin comfortzone o riskera något, o det vill han verkligen inte. Huvet ska hållas gentlemanna-kallt, o med perfekt tryck o perfekt rytm med pek- o långfingret (ja jisses vilka skills han har erövrat!) får han Kvinnan att flöda. Efteråt ska hon se på honom med: ”Wow!…” i blicken. Då är han beundrad o trygg. Men ett sant sexmöte med annan person har inte ägt rum.

”Vadå ‘sant sexmöte’?! Hon är ju nöjd, ‘fan menar du?! Du ser väl hennes fånigt lyckliga smajl, är du dum?!”

Visst, det är bra att ni båda är nöjda.

Men kanske vi alla skulle må bra av att riskera mer? Hur skulle det vara att våga att tillsammans springa ut på den där tunna isen. När sex blir till en dans. Jag kan inta en mer tillbakahållen o följsam position, bejaka nån annans infall- bara för att sen kliva fram, ta kommandot o se till att det jag vill ska hända, händer. Det som kanske är en (omedveten) längtan efter balans som naturligt leder till ett sökande, ett givande o ett tagande, o i bästa fall blir till en sömlös kåthet som svirrar runt, hit o dit o fram o tillbaka. ”Åh va härligt att du vill göra det där med mig!…Nu fick jag lust att göra det här med dig!”

Vi skulle vilja påstå att det är ett sant möte som äger rum i det där sexet. O att det kan uppstå mellan såväl älskande som nyfikna främlingar på en hotellfest.

Det handlar bara om att våga.
Våga visa sig o våga mötas.
Det finns vinster o erövringar där.
Det är bara det vi tror.

(Notera att den här texten inte handlar om BDSM-företeelsen Maktförskjutning, som är en medveten, spännande o sant utmanande lek med dominanta o undergivna roller. O rubriken sjunger The Beatles).