Gangbang, thank you mam!

Konstnär: Hakusai. ”The Dream of the Fisherman’s Wife

Vissa saker som mött oss i sexmedflera o bdsm-världen har varit svårare än andra att helt förstå. Folk pratar lugnt o sakligt om njutningen med sånt som ”rape play”, ”wet” o ”gangbangs”. Problemet är att uttrycken slår an sånt man möter i en kvinnoförnedrande porrvärld, o den världen är verkligen inte vår.

Men- så har vi mött kloka människor som gör saker som dom vill o njuter av. Människor vars bästa födelsedagspresent är att få ett gangbang på ett hotellrum. O att lyssna på dom hjälper oss att förstå.

Gangbang ja. En kvinna har sex med ett gäng (många! vi har hört siffror på upp till 70! men det vanliga verkar vara mellan 5 o 15) män. Det förekommer såklart också varianter av reversed gangbangs (flera kvinnor på en man) o mixed gangbangs (både män och kvinnor på en man eller kvinna) men vanligast är kvinnan o dom många männen. Vänner vi pratat med nämner vikten av ett bra arrangemang kring hela akten för att ”en sexig o läcker stämning, med stor respekt för kvinnan” (citat från vän) ska infinna sig. En gatekeeper ser till så att alla sköter sig, o ibland finns också en ”fluffer”, en extrakvinna som oralt ser till att männen håller sig kapabla.

O lockelsen då? Den mest uppenbara verkar vara känslan av att bli sååå omhändertagen. Många händer, många kukar, många munnar, o allt är bara till för kvinnan, där det viktiga nog måste sägas vara hennes förmåga att kunna släppa kontrollen. O det kan ju bara hända om omständigheterna är just trygga. Vilket för tankarna till sessioner inom bdsm-världen, där allt man befattar sig med som undergiven har att göra med att vara stark nog för att våga vara svag. Man vill känna sig utsatt, men förutsättningen är att man tas emot i full trygghet. Allt är överenskommet på förhand o allas roller är tydliga.

O mer om lockelsen? O där får vi fortsätta att citera vänner som pratar om ”stämningen i rummet, att man nästan kan ta på kåtheten”, ”intensiteten”, o igen, det ljuvliga i ”att vara i fokus bland kåta män”. Även förutsättningen som finns för riktigt kladdig sex är något som verkar locka starkt.

O vi kan verkligen förstå lockelsen, den är inte alls konstig. Vem vill inte tas om hand, o bara få, få, få, få! Men att vilja det, är inte detsamma som att det är lätt att vilja det. Man måste ju till fullo acceptera att allt är till för mig. Ja, vem är jag att få all den här uppmärksamheten? Jag måste väl ta hand om dom andra också, eller?

Utmaningen ligger i att kunna tänka: Jo. Detta är MITT gangbang. Jag ska bara ta emot. O när jag släpper efter o får, då ger jag, det är så det fungerar, är ni med?

Par i Hjärter – Återkomsten

Det var nog ett år sen vi var där senast, på ”Par i Hjärter”, Stockholms enda swingersklubb. Varför en paus på ett år?

När vi tog vårt steg ut i sexmedflera-världen så ville vi skaffa oss erfarenheter. Vi sa Ja till allt (numera säger vi bara Ja till det mesta…) Vi ville ha klubb, vi ville ha fester, vi ville ha dejter, bdsm o tantra, ge oss faaan allt! O i det där vidöppna sökandet så blev det såklart tidigt ett besök på PiH.

O i lördags när vi var där igen så mindes vi vårt första besök. Visst var vi nervösa då men istället för att huka i nåt mörkt hörn så tog vi tjuren vid hornen o studsade in på klubben, tog över Spotify o började dansa- anfall är bästa försvar! O va tänkte vi då, sådär första gången? Nog mest: ”vi gjorde det, vi tog steget, vi är här!”, så vi var nog bara allmänt stolta o glada, drack upp det sura vita vinet o tog oss ner i underjorden där lekrummen finns o där det skulle knullas- o ja, just då i trappan ner studsade vi nog inte, utan höll varandra rätt hårt i handen…

O hur blev det?

En lagom upplevelse.

Några främmande händer dök upp på våra kroppar när vi knullade. Kyssar med några främlingar, blandade med våra egna kyssar. Ja men supersexigt: min mun, din mun, deras munnar, wow! det räckte gott såhär en första gång. O nej, vi tyckte inte att vi hade hamnat i ett orgiastiskt sexpalats. Vi såg att det var ett litet ställe som inte behöver stå på tårna för att få sina besökare- som Stockholms enda swingersklubb så kan man lulla på o det funkar bra som det är. Med en trasig o avstängd jacuzzi. Med ful kuk-konst lite här o var. ”Sexiga” ljusslingor o speglar- nån sprucken. O i taket, vattenledningsrör med isoleringen lite dinglande. Nej stället skulle inte klara ett starkt avslöjande ljus. Man får se till att inte titta upp i taket utan fokusera på knullandet o flörtandet. O då har man det ganska bra.

När vi tog vår ettårspaus från klubben så var det nog för att vi tittat lite för mycket i taket o ständigt kanat av sexkänslan för att vi noterat för många skavda låtsasgrottstenar, o under madrasser hittat öppnade kondomomslag. O kåtheten hamnar en bit bort när dörren till köket står på glänt o man får veta att deras maskindiskmedelsmärke är ”Yes Platinum”. En sexklubb borde väl vara en värld bredvid, noga med att påminna oss så lite som möjligt om den vanliga världen?

Så tänkte vi, tog en paus, o pysslade med annat i ett års tid.

Men så i lördags: Återkomsten!

Mycket har hänt oss på det här året o det kan vara det som gjorde att vi tog emot klubben med mildare blick. Vi är lugnare nu, trygga i oss själva i sexmedflera-världen. O vi kan se PiH mer för vad klubben faktiskt är: ett ställe där man kan ses, kort o gott. Upplevelsen har ju så mycket med sällskapet att göra, bestämmer man träff med bra personer där, då blir det bra. Då ler man tillsammans åt att ”C´et” är borta i ordet ”F.U. .K” vid nergången till sex-underjorden. O visst luktar det lite rök för att dörren till rökrummet mer liknar en svängdörr. Spelar roll. Men det är klart, lite seriös konkurrens hade kanske fått klubben att steppa upp lite. O igår, jösses va med folk! Vi kom upp efter sex-akt 1 nere i grottan o klubben var knökfull! O man kan verkligen inte säga att vi som var där var ett tvärsnitt av samhället. Vi ser ju likadana ut allihop! Åtminstone vid första anblicken. Samma hudfärger, ungefär samma åldrar, i liknande ”sexiga” underkläder, packade som sillar i soffgrupperna. Vi fick sätta oss på den lilla scenen, fanns ju inte en plats nånstans. Men när sextåget gick- tio personer bestämmer sig för att det får vara slutpratat, time to fuck! o går ner- då fick vi en bit soffa ihop med ett par nyfunna vänner i det här, några som känns som på vår våglängd, prat- o sexmässigt. O PiH är stället där man lättsamt kan stärka sånadär band, så varför vara grinig?

Några avslutande ord till er fullständiga färskingar, såna som vi själva var för ett par år sen: Ta varann i handen, gå på PiH o hoppa. Kyss er omkring, gör lagom grejer. Spana. Prata. Känn in. Det är inte farligt, det här är en rolig grej att ha ihop, det är bara att gratulera att ni upptäckt den! (jo, svartsjukans sting kan ligga på lur även för par som är trygga med varandra, men inte heller det är farligt. Var öppna med vad ni känner, prata med varandra så kommer ni igenom det o stärks av det, ta det nästan som ett löfte!)

Ligga runt eller ligga lågt?

Konstnär Spencer Tunick

En internationell sajt som vi är med på sysslar med valideringar. Det betyder att när man träffar några så ger man o får betyg efteråt, o då vet andra vad dom har att vänta sig vid en träff.

Såhär kan det se ut: What a treat to meet a couple like them! Charming, lively, sensual and very attractive at first sight. All that is confirmed during the night, adding fantastic sex. Hope to see them again and again!

Vi tycker om det här med valideringar o hoppas våra svenska sajter snart tar efter det. Som färskingar på den där sajten så hoppades vi på att, i takt med att vi råkade på folk på våra resor, så skulle valideringarna trilla in, ett bevis på att vi är ett riktigt par, vi är sanna sexpersoner!

Men så mötte vi några som sa, ”Men…man vill ju inte ha för många valideringar…”

Ööööh varför inte?…

O svaret handlade om att man ju inte vill framstå som Superswingers.

Ööööh varför inte?…

O jo vi var nog lika frågande som reaktionen antyder, tills vi fick det förklarat för oss. Det handlar om ryktet. Gammelmoralen. Skammen vi borde känna.

Med tusen valideringar framstår man som ett par som knullar med alla, helt utan urskiljning, o det är tydligen inte bra. Aningen kräsen ska man ju vara. Om man nu inte är stenrik som paret som skrev valideringen här ovan, (mmm det var om oss, skrap skrap med foten o oj vad generade men stolta vi blev då…)

Det där parets måttlösa slampighet tar dom jorden runt, dom ordnar små fester o kräver full swap o ett glatt knullhumör av alla. Detta, ihop med deras strålande skrivna valideringar gör dom till coola Superswingers med hela världen som lekplats!

Men vi som inte är ”coola Superswingers”, hur vill vi bli sedda? Är det viktigt för oss att vi signalerar att ”jo, vi har gärna sexmedflera, men det ska kännas rätt, det ska vara stäm”, ”åldern ska vara rätt”, ”utseendet rätt”, ”miljön ska vara rätt”- kort sagt, vi är såååå måna om omständigheterna. Skamlösa ska vi vara, visst, men först när allt känns bra. Betyder det att man tillomed bör ligga lågt med hur aktiv man faktiskt är: ”Nja..jooo…Vi har varit tjugo somrar i Cap men…Ja vi har solat o badat mycket också…”

Näe! Är det inte roligare o mer befriande att möta såna som kliver fram o ärligt visar på total skamlöshet, (även om vi själva inte riktigt är såna): ”Är man kåt ska man väl knulla? Vadå ”kännas bra”? Vad känns inte bra med att knulla?! Det är ju skithärligt!”

Slutsatsen: inte behöver vi låta den där sunkiga gammelmoralen tränga sig in i vår värld. Låt allt vara ok.

Vem man än är- oproblematisk gladknullare eller en sån som vill känna in lite först- tydlighet med hur man vill ha det o vad man gillar är väl ändå det viktiga. Ligg med precis alla du har möjlighet till, eller ligg med några få du möter. Känn in först, eller knulla först o känn in sen. Eller känn inte in alls, knulla några fler istället. Gör precis så som du vill, du är i en sexmedflera-värld där du, åtminstone sexuellt, får vara precis vem du vill.

Ett par fick oss att känna oss som riktiga slampor. (ha ha, yes, äntligen!) Paret: ”Jaha, ni träffade några igår o så ska ni träffa oss idag?…” Vi minns inte men vi hoppas att vi svarade: ”Ja, vi är inne i en riktig ligga-runt-period! Tur att ni kunde ikväll för imorrn träffar vi några andra! Om vi är coola superswingers? If you say so, yes, yes, yes!”

Det minglas i en Skybar

Det minglas i en skybar för oss speciella,
en samling vänner som är ”horisontella”
Nej vi har inte legat med alla som är här,
men med henne...o dom... o dom...o dom där

Så på något litet sätt så är alla här släkt,
där vi alla liksom hör till en fin sorts sekt!
Nej vi är faktiskt inte riktigt som andra,
vi gillar å hänga men också ligga med varandra

Syns det nåt på oss, vad vi är för sorts gäng,
att vi vill va fler på samma gång i en säng?
Vi är gärna många när det kommer till sex,
o en skybar är en plats där förhoppningen väcks...

Nu dricks det bubbel o det pratas o så,
det flörtas o pussas o alla hoppas nog på
att det bland dessa skamlösa singlar o par
ska finnas några som nåt lockande har...

”O va heter ni på BC? På DS? O SDC?”
Att minnas alla nicknamn, va svårt det e!
”Hur kom ni in i det här, o va gillar ni mest,
gå på klubb, eller större eller mindre fest?”

Så skiljs vi från dom vi prata med nyss
o vi gör det såklart med en ganska lång kyss...
För vad finns i en kyss- om vi nu pratar ärligt?
Jo ett löfte om något ännu mer härligt...
Så, från detta mingel, att ta med oss till nästa:
att kyssa så många vi bara kan är det bästa!

Jakten på Det Perfekta Paret

Nytt år!-men jakten fortgår, förhoppningen är densamma. O vi har förstått att vi inte är dom enda som hoppas att det någonstans därute i sexmedflera-världen finns ett par som vi kommer stämma sååå bra med, på precis alla plan.

Inget fel i att ligga runt men ibland längtar man efter tryggheten o enkelheten som det där paret skulle innebära. Det kan vara jobbigt att ta in nya personer, jo kul men absolut att det kräver en hel del av en att investera i nya människor. Så, drömmen om det där paret…dom som man vet att man har det bra med. Vi kommer äta middag, skratta mycket, ha lagom djupa samtal, skratta ännu mer o sen fantastiskt sex, för vi känner varandra så bra nu, vet exakt vad vi alla gillar o fantiserar om. Efter sexet kommer vi ligga där i en hög, utslagna, svettiga, skratta mer o prata mer innan vi skiljs åt med vissheten om att när än andan faller på så gör vi om det. I all enkelhet.

Vänskap o sex, där nånstans är det nog det vi o så många andra hoppas på.

Men varför är det så svårt att hitta det där paret?

Ja tänker man efter på vad svårt det ändå är att träffa EN person som man stämmer med på alla plan. En person som man vill hänga med, ligga med, prata med, lyssna på o dela saker med. Problemet med att träffa ett par har ju att göra med att det ska stämma mellan alla fyra- det är inte konstigt att det är svårt.

O vad betyder ”stämma” när det kommer till att träffa ett par i sexmedflera-världen? Ja vi ska ju inte bli ihop med dom. Men ändå- på något sätt. Är det redan där det blir svårt? O finns det någonstans också en rädsla? Tänk om två i paret börjar gilla varandra fööör mycket?

Vad är det för relation vi faktiskt hoppas på? Det är kanske där det måste börja, enligt devisen: ”Du kan inte få det du vill ha, förrän du vet vad du vill ha”.

Ok, vi startar med en dejt. Enkelt. Då är det ju ett första intryck som ska kännas bra. Det första handlar väl om attraktion eller en bra känsla. Känslan att ”dom här kan vi tänkas vilja ligga med?” eller ”dom här var trevliga, dom kan vi nog ha kul å prata mera med”. Men som sagt, då är vi ju fyra personer som alla ska känna attraktion för varandra. Det är mycket gung som ska till…

Sen ska det vara ett par med liknande värderingar som vi själva. Att vi skulle vilja ha sex med ett rasistiskt par som pratar hånfullt om feminism förefaller ju helt osannolikt. O mer? Två bjussiga personer, några som är öppna om sig själva men som också är nyfikna på oss. Dom får gärna vara roliga. Vi vill investera i dom, men lite lagom. Det ska kännas tryggt. Och lättsamt. Innerlig o sann känsla men inget kravfyllt…ja ni hör, skulle det ens vara möjligt att hitta ett sånt par?

Nja…Men medan förhoppningen fortlever så fortsätter vi nog ligga runt…

Va sägs om lite porrigt sex?

Att det är stor skillnad mellan sexet vi har själva – ska vi kalla det ”kärlekssexet”?- o sexet i sexmedflera-världen – ”hobbysexet”- är det ingen tvekan om.

Men det finns ju ytterligare begrepp att bolla med, såna som ju har med hobbysexet att göra, men som faktiskt krävt att vi vänt o vridit lite extra på. O ett av dom är…

Det porriga sexet.

När vi kom in i den här världen så var vi rätt tveksamma till ordet. Det lät ytligt o aningen fånigt. En touch av fejk och inte något vi kopplade till verklig njutning. Vi hade också med oss en syn på att porr hörde hemma i en heteronormativ värld o styrdes av en manlig blick på sexualitet, o där ville vi ju verkligen inte vara. Erbjudandet som kunde dyka upp: ”Vad sägs om lite porrigt sex?” kändes som något att le överseende åt o glömma så fort som möjligt, ”Tack, men nej tack”.

Men, nu har vi slutat le o vill istället fatta vad man hoppas på, när man vill blanda in oss i det porriga sexet. Ärligt så väljer vi väl inte alltid det porriga sexet först men inslag av det är ju kul. Med öppet sinn o med lite hjälp av våra kära vänner i den här världen så har vi nu kommit fram till följande:

Det många pratar om är att det porriga sexet är något utöver det vanliga, något man inte gör varje dag- vilket ju gör att det med lätthet funkar i den här världen, som ju redan som den är, är en värld utöver den vanliga. Många anser också att det porriga sexet gärna ska handla om ”udda ställningar”- o där passar det ju att man är flera. O det handlar snarare om det visuella, än att känslan måste vara ljuvlig. Att få iklä sig en roll med hjälp av sexiga underkläder. Stöna extra högt. Hamna i situationer av sorten: ”Wow, tänk att jag gör det här?! Jag o en man till har en double penetration med min tjej, samtidigt som hon suger av en kille till o jag har ytterligare en tjejs fitta över ansiktet!- snacka porrigt sex! Yippie kay aaayyy!”

Frågan om njutning är i det här läget underordnad, det handlar mer om något häftigt att vara med om. Känslan far inte iväg o blir himmelsk, men man kan tycka om den man är i det där sexgalna läget.

Ett ord många nämner i samband med det porriga sexet är ”förbjudet”, o det är ju rätt talande. Man ska kliva över gränser ihop, känna sig extra modig, kanske tillomed rebellisk. Man vill ”leva ut” och bryta tabun.

Det extra kittlande är, att när man återvänder till den vanliga världen, så gör man det med en hemlig, fnissande känsla i kroppen. Man står i kön i lunchmatsalen, nickar o hummar åt sina arbetskamrater, men tänker mer på hur öm man är efter helgens gang-bang, o oj va kladdigt det blev, jisses amalia! ”Om ni alla här bara visste hur jääävla porrig jag äääärrrr!…Va, öööh, jag kan ta biff tack, o lättöl- gärna lite mer bearnaisesås tack-”.

Ligger ni med andra? Ja men alltid ihop. Typ.

En sexfest. Det är några meter mellan oss, o vi hånglar, har oralsex eller knullar med andra än varandra. O i den stunden, i just det vi upplever där o då så saknar vi inte varandra. För att vi just inte är utan varandra. Vi är i våra egna upplevelser men vi vet att den andre finns där, det är ju bara några meter emellan oss. O den känslan har vi insett är viktig för oss. Tryggheten i att vi, närsom, kan vända oss om o se på varandra o njuta av att: ”åååh va han ser ut att ha det bra!” och ”åååh vad det hon gör ser sexigt ut!”, alltså uppleva Compersion! Sen kan vi söka upp varandra för en kyss, eller mer. För att sen kanske återigen glida bort från varandra, hitta en annan mun, en annan kropp. O så får det hålla på.

Vårt äventyr i den här sexmedflera-världen är ett ”full swap same room-äventyr”.

Men ”full swap different room”-varianten då?

Dom par vi möter som ibland har sex var o en för sig, är ofta par som har varit ihop länge. Kanske har dom upptäckt att dom har olika behov och vill inte hindra varandra från att ha härliga upplevelser. Dom har en trygg o lång relation som gör att dom kan bejaka behoven o vara ärliga med dom. O det är heller ingen risk förknippat med det. Dom här paren har beskrivit sin öppna relation som att det verkligen är deras gemensamma äventyr, det ser bara annorlunda ut än vårt. Dom är öppna o överens, dom berättar för varandra vad dom är med om, o det delandet gör att dom också upplever Compersion.

Så, är det bara för att vi är relativt nya tillsammans som vi inte är så lockade av ”different room-varianten”? Det vet vi ju ännu inte. Det behöver ju inte betyda att vi förr eller senare kommer dit, men vi vet att vi fortfarande är så enormt nyfikna på varandra, vi vill känna av den andra, på något sätt, hela tiden. Det ska inte vara mer än ett par meter emellan oss. Den distansen räcker så gott o väl för oss. För den är i princip ingen distans. Nej vi behöver inte hålla varandra i handen längre. Vi glömmer i stunder bort varandra. Men nånstans där bland alla sexmänniskor, så vill vi vara lätta att hitta för varandra. Det är i det mötet vi tankar kärlek. Vi skulle aldrig benämna vårt sexmedflera som en krydda. Vi behöver ingen krydda, men vi vill inte vara utan det gemensamma äventyret.