The mysterious Kemidejt

Kontakten är knuten. Man har fått syn på varandra på nån sajt eller nåt mingel, man har skrivit lite, kollat på bilder, o man har kommit fram till att nästa steg är att ses. Dags för kemidejt, eller kemifika. Kemifika signalerar nog en aning mindre sex i luften, alltså man ses på dagen (få dricker kaffe efter kl sju), o sen får det vara bra med det, man vill prata ihop sig hemma i lugn o ro, man vill låta det gå tid. Kemidejt däremot låter ”vin” o ”lite senare på kvällen” dvs några snäpp närmare hemgång till säng o sex.

Det här är alltså ett inlägg om det kanske allra svåraste att sätta fingret på, varför kemi uppstår, o varför det inte gör det. ”Fick ni kemi?” betyder ju inte att man undrar om dom andra var snygga eller roliga utan mer ”Gungade det mellan er? Var det schyssta vibbs?”.

O vad betyder det? Vad är det för mystiskt som sker när det uppstår kemi?

Vi har haft dejter med par där vi med en gång känt, ”nej det funkar inte…” (det har vi samstämmigt konstaterat efteråt, va fort det ibland gått att konstatera det, o ofta har det andra paret känt likadant).

Men för vår del, vad har inte uppstått? Ibland har det handlat om en ton som man fått syn på mellan dom två i det andra paret. Det där har vi varit inne på förut: det är viktigt att vi känner att dom verkligen tycker om varandra. O mer? Dom pratar om sig själva. O det skulle man ju kunna se på som något positivt, något som har med det för oss så viktiga ordet ”bjussighet” att göra. Men ”bjussig” är man ju om man också är beredd att ta in någon annan, man visar nyfikenhet, man undrar saker. O gärna då på det där öppna sättet som vi ju tycker så mycket om med vår bredvid-värld: ”Hur hamnade ni i det här med sexmedflera? Vad gillar ni mest?” Typ så.

Så: bjussighet o nyfikenhet o tonen paret emellan.

Men utseendet då? Ja det har man ju fått ett hum om med bilder. Visserligen är verkligheten ofta något annat, åtminstone något mer. Men vi vill påstå att huruvida utseendet hos kvinnan o mannen i paret tilltalar oss eller inte, har så mycket med bjussigheten o nyfikenheten att göra, att den inte går att särskilja, ja vi är helt ärliga där.

Vi minns en dejt, ja dom var till det yttre attraktiva, det kunde vi avgöra. Men kemi uppstod inte. O det kände vi tidigt, faktiskt innan Jo välte ett glas vin på det lilla bordet. Ja det var ju klantigt, men det är ju sånt som kan hända. Kvinnan i paret reagerade med, ”oj oj, ja ja, vi får verkligen hoppas det inte blev nån fläck…(på hennes klänning)” (hon tittar o tittar o kan inte hitta någon fläck men hon är inte säker, den kan ju finnas där…) Hon får visst känna rädsla över fläcken, den är inte konstig, men hon kunde kanske sagt: ”Hoppsan, ingen fara!” För ingen välter väl vinglas med vilje, särskilt inte på en första-dejt. Hmmm idé: det kanske är ett bra test att välta ett vinglas o se vad det blir för reaktion?…

Sen är ju utmaningen också att kemin ska uppstå mellan fyra personer- nu pratar vi dejt med par. Men det har visat sig vara ett något mindre bekymmer sådär i en dejtsituation åtminstone. Det är inte så ofta som en av oss känt gung med någon i det andra paret, eller båda, o den andra inte känt något. Kanske det som också är lite härligt: man har blivit ett par som samspelar o sänder ut signaler, o som uppfattas just som ett pars signaler. Vi lirar inte solo, vi är verkligen en duett.

Ok: kemin finns där. Nästa steg är kyssar o hångel. O funkar det, då är nästa steg sex. O tadaaa! kemidejten kan sägas ha levererat.

Kom inte här och kom!- del 2

Dom kom i Nymphomaniac

En liten fest i somras, o ett par vi inte hade träffat förut dök upp. Inget par vi fick någon djupare känsla för, men heller absolut inget fel på dom. Men det som får dom att trots allt dröja sig kvar i minnet är att dom fällde repliken: ”Nu har vi kommit, så nu går vi”.

Dom kastade sig in det här med liv o lust, på samma sätt som vi andra (mmm som vanligt rusade tåget på i alldeles för hög fart men men, det redde upp sig någorlunda för oss…) O så kom dom. Vi hade dom nära oss, var o en för sig, o som det ofta blir: ett leende från alla runtomkring, som att det liksom bjudits på en liten ”orgasm-show”, något ”riktigt, riktigt”.

Sen:

Kläder skulle spanas efter. O det var inte alls en så lång stund efter deras orgasmer. Vi två låg fortfarande i sängen, o kvällen var ung, lovade fortfarande kul saker. Men paret klädde på sig. Vi hann tänka att något kanske hade hänt, gett en dålig feeling, någon kanske hade gått över en gräns- ja sånt kan ju hända. Ett sting hade kanske träffat någon av dom. Men förklaringen kom som just bara: ”Nu har vi kommit, så nu går vi”.

Vårt par var alltså två cruise-missiles med orgasm i sikte. Förspelet var på altanen, med prat o bubbelvin, sen sex o på det: varsin orgasm. Men sen? Kan man inte chilla med ett glas vin o en bit ost, o kanske invänta akt 2? Eller bara trivas i samlingen av härliga människor i vår spännande bredvid-värld? Kan orgasmen vara det som gör att den magiska slöjan faller o släpper på den Vanliga Världen? Innan orgasmen är allt läckert, förväntan är stor, lusten vibrerar, man går alla till mötes, allt som sägs är intressant o roligt.

Sen…

…som att gryningen kommer (trots att kvällen kan vara ung!) med ett obarmhärtigt ljus o det blir lite sjaskigt, dammigt o avslaget. Det enda man ser är öppnade kondomförpackningar på golvet, o sexleksakerna i hyllan ser bara fåniga ut o längtan efter doften av den egna kudden blir stark som sexlust. Sexpersonerna här, som verkade så härliga för en timme sen, är några halvbleka figurer som inte skulle göra en kåt om dom så pekade rätt på en o sa: ”Du. Ja just du. Kom här”.

Var det det orgasmen hade gjort med vårt par? Orgasmen som den Åträvärda- men också som Förstöraren. (”Var är mina trosor?…” ”Har du sett min andra strumpa?…” (gääääsp!)”…När gick nu bussen?…”)

Håll det vackert o lustfyllt. Kom inte här o kom.

Kom inte här och kom!- del 1

Sally

Dom flesta är nog överens om att man har det bästa sexet när man känner sig trygg o glad, när kvällen backas upp av en bra dag- dvs. jobbet har flutit på, barnen har känts hyfsat på banan, o dom gamla föräldrarna har ringt o inte verkat för deprimerade.

Detta gäller ju både för sexet man har med varandra, o sexet man har med flera.

O sexmedflera ja. Vad är ytligt sett det häftiga med det? Man är fler. Det finns fler händer, fler munnar, armar, kukar och fittor, mera hud o en massa möjligheter. Man kan dessutom tillåta sig det märkliga med att ha sex med någon annan än den man älskar, o vice versa. O ofta sex med någon annan ihop med den man älskar! Gunga fram i Världens Härligaste Hobby! O i den här hobbyverksamheten så möter man en massa saker, som t.ex. compersion (”men sååå härligt att se honom komma i någon annans mun, ljuvligt hur han njuter!…”) o sting, (”så han har det sååå härligt att han kommer i någon annans mun- han har nog glömt bort mig nu…”) Man möter nya personer som ska läsas av- vad går dom igång på, vad gillar dom inte? (o det är ett spännande utforskande!) Detta händer ju samtidigt som man själv ska försöka signalera vad man själv vill o gillar- o vara öppen för nya saker som bra personer kan göra med en o som kan ruska om en på ett nytt sätt. Ja ni hör…there´s a lot of things going on…O mitt i den här spännande röran så ska man lätta ankar, släppa tankarna, o passa på att njuta, o det till den milda grad att man kommer….

…vilket man ju inte alltid gör.

För det kan, trots insikten om att man leker, ändå uppstå en stress o en känsla av att inte riktigt vara iiii det som händer. Man kanar av o blir en betraktare. Jo man fortsätter ha sex, men det är lite som att man ser på sig själv o det man gör utifrån. O det är inte konstigt att det händer. Man känner inte dom här människorna. Hur ska man kunna slappna av med främlingar, hur bra dom än känns? Jo ibland går det, men ibland går det inte. Ibland kan det kännas som om man kastats upp på ett framrusande tåg, ”hej o hå, här ska det knullas!”

Men…var tog hånglet vägen? Kyssarna? Dom långsamma lekarna med bröstvårtor?… Man borde bli bättre på att lyssna på sig själv när man vill sakta av. Man borde säga till sig själv: hoppa av tåget o hitta din egen lilla rytm. Men det är inte så lätt- alla andra verkar ju vara uppe på det där framrusande tåget! Där man väl kanske visst vill vara,  men man vill ju att ens hela JAG ska vara med!

Vi har aldrig lyckats ha lika härligt sex med andra som vi har själva. Men nu har vi insett att kärlekssexet o hobbysexet verkligen är olika saker. Punkt. Hobbysexet kan bli härligare, lättare, mer obekymrat o tokigare, men det kan aldrig bli till Kärlekssex. Så, nu vet vi det o kan koncentrera oss på hur sexmedflera kan bli så bra det bara kan. Vi kan genom att kommunicera komma fram till hur vi allra bäst njuter ihop med andra. Knepet är att inte bry sig för mycket om er andra, lära oss att lyssna på oss själva. Det är förutsättningen för att ni ska njuta mer av oss. För det börjar med oss. Lugna o trygga, varsågoda: här är vi.

O kanske vi kommer. Eller också inte. Men härliga lovar vi att vi kommer vara.

Vem gillar egentligen hår i maten?

Bettie Page

Innan vi började ha sex med fler hade vi könshår. Visst, lite trim höll vi på med, och hårlös bikinilinje, absolut. Men Els´ vulva hade en mörk buske som hon tyckte var fin, o Jo jobbade med hyvel, höll bara efter ”porrpungen”, som det kallas.

Sen förstod vi, i takt med att vi träffade fler människor att det var det helt hårlösa som gällde. Det är normen i sexmedflera-världen. Det fanns till o med dom som uttryckligen inte ville träffa par med hår. Uttrycket ”Vi gillar inte hår i maten” dök upp flera gånger. Oj oj då, tänkte vi, kommer folk tycka att vi är äckliga o ofräscha, bara för lite hår? Och en liten irritation växte fram. Får man faktiskt inte se ut som man vill? Hur är det med att vara stolta över våra kroppar o duga som vi är? Nu när vi kliver in i en värld som är så öppen och tillåtande, varför är då lite hår på könet så kontroversiellt?

Det finns ju faktiskt inga vetenskapliga nackdelar med att ha könshår. Det är inte mindre hygieniskt, tvärtom kan rakning o vaxning orsaka småsår eller inflammationer i hårsäckarna där bakterier frodas. Håret fungerar som en liten kudde, ett skydd mot friktion som annars kan orsaka skav. Vidare har det hårlösa könet svårare att reglera temperatur o kan då svettas mer…

Så är det enbart en (porr-)estetisk fråga? Nej, det är det inte. Nu när håret rykt vet vi ju att det hårlösa sexet faktiskt är bättre. Det är en annan känsla. Närmare, mjukare. Oralsex på ett hårlöst kön, det är verkligen skillnad. O det är skönt att smälta in, skönt att slippa kommentarer o behöva förklara sig i mötet med andra sexpersoner.

Men samtidigt…Hur förklarar vi hårlösa kön för våra barn som är på väg in i puberteten o som vi vill ska vara stolta över sig själva precis så som dom är…? O mötet med dom textila vännerna, i omklädningsrummet, i bastun. ”´Va! Du är ju alldeles…slät! ”Ööö…jaa…”

Hur blev just könshåret så laddat?